Tips om en gratis app som uppmuntrar nya legobyggen

Jag gillar när människor hittar på lösningar som kan glädja både vuxna och barn. I min sons klass går en kille vars pappa har skapat en ny app. Jag blev nyfiken och bad honom berätta lite mer när vi träffades för någon vecka sedan. I appen, som heter BriXtar, kan legointresserade barn och vuxna hitta ny inspiration till allt LEGO som finns i hemmet. Jonathan, som själv har två söner, berättade att han kom på idén när han märkte hur mycket LEGO de började samla på sig. Det kändes onödigt, både för klimatet och för den egna plånboken, att köpa på sig mer LEGO när de redan hade så mycket. Istället ville han hitta ny inspiration och nya instruktioner för det LEGO de redan ägde, så att det kunde bli roligare att återanvända det.

Jonathan berättade att det är långt ifrån alla som ser LEGO som en vanlig leksak. Runt om i hela världen så finns det många människor som valt att använda legoklossen som ett kreativt verktyg istället. Det är kreativa människor som gillar skapande och som uppskattar de möjligheter och utmaningar som legobiten ger. På BriXtar har de lyckats samla dessa kreativa människor och låter dem dela med sig av sina egna byggen. På ett smart sätt kan de även dela instruktionen till bygget så att andra kan få chansen att bygga dessa. Som användare på BriXtar lägger du till de legoset du äger. Appen matchar bitarna i seten med nya byggen du kan bygga och klickar du dig vidare så kommer du till legoinstruktionen i appen.

Jag gillar att denna app kan öka lusten att bygga LEGO. Du och ditt barn kan använda detta digitala hjälpmedel för att tillsammans eller var och en för sig ägna er åt fysiskt legobyggande.

Appen är helt gratis och jag kan rekommendera er att ni testar den med era barn. Länken till att ladda ner appen finns på www.brixtar.com.

Dags för DuckDuckGo

När jag fick en förfrågan av sonen att delta på ett event om Influenser tackade jag såklart ja. Det är en härlig känsla att min vuxna son väljer att gå på event med mig 🙂 Att det var ett intressant ämne var en bonus.

När Linda Hörnfeldt frågade om någon i rummet såg sig som en influenser valde jag att inte räcka upp handen. Sonen ifrågasatte mitt val, han tycker att jag är en influenser. Jag inser att han har rätt. Jag har inte lika många följare som Linda Hörnfeldt men jag har människor som faktiskt väljer att läsa det jag skriver. Tack för att du väljer att läsa mina inlägg.

Eventet skulle pågå i en och en halvtimme men det var klart på knappt en timme. Vi gick till Expresso House och delade, ekonomiska som vi är, på en kaka och en stor chokladdryck. Det blev ett långt och trevligt samtal om livet.

Jag är glad att sonen nu börjat blogga om olika bias. Hans nya blogg heter KogBloggen och har adressen kogbias.com. Jag ser fram emot att lära mig mer om mina egna bias. Först ut är bekräftelsefelet och filterbubblor. Jag hoppas att du väljer att följa sonens blogg. Jag vet att det kommer att bi många spännande inlägg. Själv har jag installerat DuckDuckGo för mina framtida sökningar på internet.

PS! Tänk att sonen fann sin passion i vad som pågår i våra hjärnor. En gång i tiden upplevde han att hans mamma gjorde hans hjärna så liten. Läs mer om det här.

Längtar du efter min bok? Jag lovar att jag gör allt jag kan för att den ska bli klar. Jag kommer att ge ut den i egen regi. Spännande är bara förnamnet. Vi hörs.

Prata med barn om händelsen i centrala Stockholm

Det är alltid svårt att veta hur man kommer att reagera när något som man önskar inte ska hända händer. Det är fruktansvärt att en person väljer att hänsynslöst beröva andra människors livet eller åsamka människor skador. Personen som valde att köra lastbil på Drottningsgatan med avsikt att skada så många som möjligt har påverkat många människor. Offren, offrens familjer, de som var på plats och såg saker som ingen vill se och alla vi andra som på olika sätt berörs. Förövaren vill sprida rädsla och hat men vi kan alla välja att inte falla i den gropen. Vi kan välja att fokusera på det som verkligen betyder något. Vår omtanke och kärlek för människor. Det tog inte lång stund förrän människor organiserade sig för att hjälpa varandra. Med hashtag Openstockholm sträckte människor ut handen till de som behövde hjälp. Det är kärlek.

Vi behöver till våra barn förmedla just trygghet, omtanke och kärlek. Av erfarenhet har jag lärt mig att det är bättre att prata med mina barn om händelser än att låta andra vara de som ger mina barn informationen först. Genom att prata om det som hänt kan jag så frön av trygghet, omtanke och kärlek istället för rädsla och hat. Självklart är det viktigt att anpassa samtalet till barnets ålder. Berätta inte detaljer och var uppmärksam på ditt barns reaktion. Låt barnet styra samtalet. Bris delade en länk Så kan du prata med barn om händelsen i centrala Stockholm som jag gärna delar vidare. Även Rädda Barnen har skrivit om hur vi kan möta våra barn i samtal om det som hänt: Prata med barn om svåra händelser. 

En föreläsning som ger näring till självkänslan

Föräldraskapet kan vara utmanande men det finns också otroligt många möjligheter till glädje och utveckling tillsammans med våra barn.

Jag vill förmedla ett förhållningssätt som grundar sig på ömsesidig respekt där vår nyfikenhet för vårt barn och vår ärlighet till vår omgivning visar vägen. Mitt mål med föreläsningen är att både barn och förälder ska känna sig sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar genom ömsesidig respekt. Jag är övertygad om att vi får näring till vår självkänsla när vi blir mött på det sättet av människor som betyder mest för oss. När vi känner att vi bidrar till dem och att de bidrar till oss. Det får oss känna att vi är värdefulla precis som vi är. Vi är tillräckliga.

Det krävs mod att förändras som förälder. Jag delar på ett öppenhjärligt sätt med mig av mina egna ”misstag” och insikter. Exempel i föreläsningen är hämtade framförallt från ålderspannet 1-9 år. Men då det handlar om möten mellan människor, och inte innefattar några belönings-eller bestraffningssystem, går det lätt att applicera i alla relationer. Föreläsningen passar för alla som möter barn i sin vardag, föräldrar, mor-och farföräldrar, förskollärare, barnskötare, lärare.

Citat från arrangör, förskollärare och förälder: ”I ditt föredrag ger du kraft och skapar positiv känsla av möjlighet till förändring i rätt riktning. Du ger konkreta tips för genomförande och tilltro till egen förmåga till föräldrarna personligen”

Fick bland annat denna återkoppling av en deltagare på min föreläsning den 10 november 2015:  ”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden tog vägen!?”

 

7-dagars utmaning för föräldrar

Jag har läst två av Dr.Shefalis böcker och tycker det ska bli intressant att följa denna 7-dagars utmaning för föräldrar. Hoppas du också väljer att hänga med. Skriv i så fall gärna om dina erfarenheter i kommentarsfältet nedan.

Klicka här för att följa med.

 

Ordning och reda på kvitton och försäkringsbrev

Jag är verkligen ingen ordning och reda person men nu har jag äntligen sorterat kvitton och försäkringsbrev så att jag enkelt kan hitta dem. När vi för 25 år sedan flyttade till vår första lägenhet och skulle få vårt första barn levde vi under existensminimum så det gällde att ha koll på inkomster och utgifter. Jag skrev ner alla inköp och hade koll på varje krona. Det är lite intressant idag och se vad saker kostade 1991. Barnvagnar var en dyr utgift redan då och blöjor köpte vi i rejäla storpack för att hålla nere kostnaderna. Jag samlade på alla rabattkuponger jag kunde komma åt.

Nu hoppas jag att jag kan hitta kvitton när vi behöver reklamera någon vara.

Näring till både pedagogens och barnens självkänsla

Jag är övertygad om att vi får näring till vår självkänsla när vi blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar av de människor som betyder mest för oss. När vi känner att vi bidrar till dem och att de bidrar till oss. Det får oss känna att vi är värdefulla precis som vi är. Vi är tillräckliga. Det är då vi kan mötas utifrån ömsesidig respekt.

Pedagoger är otroligt betydelsefulla vuxna i barns liv. Det är inom förskolan många barn vistas stora delar av sina vakna timmar. Det är viktigt att relationen mellan pedagog och barn blir berikande för alla parter. Under föreläsningen ger jag tips på hur det kan gå till.

Min föreläsning ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning med barn” genomsyras av självkänsla även om jag inte lagt in självkänsla i titeln.

Jag tror att vi gör det vi gör för att vi försöker tillgodose våra behov. Precis på samma sätt tror jag att barn gör det de gör för att tillgodose sina behov. När jag känner glädje, tacksamhet och liknande känslor vet jag att jag har fått behov tillgodosedda. När jag känner ilska, frustration och liknande känslor vet jag att jag har behov som inte blivit tillgodosedda. Känslor ger mig signal på om behov blir tillgodosedda eller inte.

När vi kan identifiera behoven hos oss själva och våra barn kan vi tillsammans hitta lösningar som kan tillgodose allas behov. Det är en utmaning men också en fantastisk möjlighet

När jag insåg hur mina tankar och känslor påverkar mitt agerande blev det spännande att utforska mig själv och inse att jag har möjlighet att påverka relationerna till mina och andras barn men också till min partner och övrig omgivning. Jag kan ta ansvar, reflektera och göra annorlunda.

Jag ser fram emot att under mars månad få äran att hålla i en studiedag för pedagoger på två olika orter som vill utveckla sina möten genom nyfikenhet, ärlighet och ömsesidig respekt. Flera av dem har tidigare sett min föreläsning och blivit intresserade av att utforska dessa möten vidare.

Då jag vet att det är fantastiskt roligt att dela en föreläsning tillsammans med vän eller partner är jag tacksam att Medalgon erbjuder parpris. Det innebär att en sådan biljett gäller för två personer.

Jag hoppas att du finner det jag skrivit intressant och väljer att komma på en av mina föreläsningar. Jag erbjuder föreläsningen ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning med barn” till alla föräldrar i Göteborg den 14 mars och Stockholm den 14 april. Dessa föreläsningar arrangeras av Medalgon och du kan boka din plats här.

Jag erbjuder ”Du fattar ju ingenting-att vara tonårsförälder är inte alltid så lätt” till föräldrar i Örnsköldsvik den 24 februari och Linköping den 12 april.

Fick bland annat denna återkoppling av en deltagare på min föreläsning den 10 november:  ”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden (3 timmar, mitt tillägg) tog vägen!? Kändes inte det minsta långrandigt utan en bra balans mellan det du sa och att vi fick lite övningar.”

Snälla ÄT!

Har du någon gång satt dig vid ett bord med mat och allas blickar har varit riktade på dig? Känn ingen press men dina tuggor kommer att betyda mycket för de som tittar på dig. Du kommer att bedömas utifrån hur mycket du äter och hur du beter dig vid bordet. Sitter du med rak rygg? Håller du armbågarna borta från bordsskivan? Visar du tacksamhet för att du får mat även idag? Tar du för dig av alla nyttigheter som serveras? Äter du med stängd mun? Är du bättre eller sämre på att äta än ditt syskon? Kommer du att få höra att du är duktig när du går emot dig själv och äter fast du inte vill äta? Känns det som om du blir sugen på att äta mat eller upplever du krav och prestationer som sänker din matlust?

Jag tror tyvärr att matsituationen för många barn har börjat handla mer om krav och prestation än om att njuta av mat och trevligt sällskap. Barn bedöms som duktiga när de äter så mycket som vi vill.

Det finns så många regler att följa och det är någon annan än de själva som avgör hur mycket och vad de ska äta. De känner inte längre lust att komma till bordet då risken är stor att de inte kommer att kunna leva upp till alla kraven.

Självklart vill vi vuxna våra barn väl. Vi vill att de ska få i sig näring och växa normalt. Vi vill att de ska få erfara alla goda smaker och njuta av maten men ibland blir det tvärtom. Matsituationen blir den stund som de bävar för och inte känner någon lust inför.

De vuxna känner oro inför matsituationen och det kan jag lova att även barnen gör i det fall mat har blivit ett problem. Eller rättare sagt ätandet har blivit ett problem.

Det finns några saker som barn kämpar för att behålla makten över.

• Vad det stoppar in i sin mun, väljer att tugga och svälja.
• Vad de låter lämna sin mun oavsett om det är ord eller spott eller mat.
• Vad de väljer att släppa ut från sin kropp. Barn kan hålla avföring länge om de vill.
• När de väljer att sluta sina ögon och somna.

Så frågan är hur kan vi låta barnen känna att de har makt över sina kroppar och vad de stoppar i dem och vad de väljer att släppa från sig? Vi kan starta med att släppa makten när det gäller mat.

• Låt barnet få en tom tallrik framför sig som det själv får fylla med den mat som de själv väljer från matbordet. Om barnet inte kan ta själv får det berätta för dig vad det vill ha. (Tillägg den 7 april: Självklart ska man följa de råd man får av professionella när det gäller mängd mat och vilken mat barnet ska äta.)
• Låt barnet välja själv hur mycket av maten de vill äta upp. Lita på att barnet kan känna när det är hungrigt och när det är mätt. Gör inte ätandet till en prestation och skuldbeläggning. Du kan väl äta fem tuggor för mamma, handlar mer om makt och kontroll än matglädje. Titta inte på barnet. Bedöm inte mängden. (Tillägg den 7 april: Självklart ska man följa de råd man får av professionella när det gäller mängd mat och vilken mat barnet ska äta.)
• Låt barnet få ha en egen åsikt om maten. Vad tycker barnet ser gott ut? Vad tycker barnet luktar gott? Vad tycker barnet smakar gott? Vad tycker barnet smakar annorlunda? Hur smakar det? Hur känns olika mat i munnen? Var nyfiken på barnets upplevelse.
• Berätta vad du själv tycker om maten och var noga med att man inte behöver tycka lika. Smaken är som baken, delad.
• Låt barnet vara med i förberedelsen av måltiden. Kanske kan de skära gurka eller något liknande. (Tillägg den 7 april: Om man är rädd att barnet ska göra sig illa med en vass kniv kan man använda en gaffel för att hålla gurkan stilla och en vanlig bordskniv för att skära.)
• Välj att titta på hur ni sitter runt matbordet. Hur tror ni var och en upplever sin position? Känner de sig inkluderade i samtalen? Ändra om positioner runt bordet vid behov.
• Servera efterrätt till alla oavsett hur mycket de har ätit. Om du upplever att barnet endast äter efterrätter kanske ni ska sluta med efterrätt under en period istället för att ha det som muta för att äta maten. (Tillägg den 7 april: Självklart ska man följa de råd man får av professionella när det gäller intag av efterrätt. Personligen äter vi endast efterrätt när vi har besök. Det viktigaste tycker jag är att inte ha efterrätt som belöning för att de har ätit mat.)

Tänk på att inte värdera barnets varande utifrån hur mycket det äter. Använd inte uttryck som ”Ät nu är du snäll” eller ”Vad duktig du är”. Det viktiga är inte att de äter för vår skull utan att de känner sig trygg i att vi litar på att de själva kan känna om de är hungriga eller inte och vilken mat de gillar och inte.

Här finns lite fler tips som jag hittade på Metros hemsida.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om när mattanten tyckte det var tur att hon inte var mamma till min unge samt ett inlägg om hur tvång skapar olust.

(Tillägg den 7 april: Detta inlägg var riktat till de som upplever att barnet inte äter. Andra barn känner inte mättnadskänsla och kan därför äta alldeles för mycket. Det är naturligtvis viktigt sådana gånger att man tar hjälp av professionella och sedan följer deras råd.)

Jag föreläser i Linköping den 12 april för de som träffar eller bor med tonåringar (eller yngre barn)  ”Du fattar ju ingenting – att vara tonårsförälder är inte alltid så lätt” Det är Ostgotacare som är arrangör. Biljetten kostar 250 kr och om ni går fyra stycken betalar ni för tre om ni uppger rabattkoden 4 för 3 Anmäl dig gärna här.

Jag föreläser i Västerås den 13 april och Stockholm den 14 april. Det är Medalgon som är arrangör och det blir föreläsningen ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning med barn” som riktar sig framförallt till föräldrar med yngre barn men allt som förmedlas går att använda i alla relationer. Anmäl dig gärna här. Ni kan gå två för 500 kr om ni väljer parpris.

 

 

 

En vacker minnesstund

För snart en vecka sedan hade vi Minnesstund för barnens bonusmorfar. Den tog ca 30 minuter. B, fem år, ville gå hem ganska snart och ville inte ha den ros som var och en fick för att sätta i en vas medan de sa några ord. Vi valde att låta honom spela på en mobil och efter en stund ville ha ställa sin ros i vasen samtidigt som han sa något kort. Innan vi lämnar rummet springer B fram till fotografiet på bonusmorfar och säger: Busunge! De brukade kalla varandra för det. Efteråt berättade han för mig att han tyckte det var en lång stund för att vara en Ministund (hans tolkning av minnesstund). När han ska sova på kvällen väcker han mig och är ledsen och säger: Jag skulle ha sagt ”Jag älskar dig väldigt mycket Bosse” när jag ställde rosen i vasen. Jag berättade att jag visste att Bosse även älskade honom väldigt mycket och att det fanns extra rosor hemma hos mormor som han kunde använda och säga det han ville. Han lade sig till rätta och somnade. Jag har tidigare gjort inlägg om Bosses lekfullhet men även om min mammas. Insåg just nu att de hade samma titel.

Det blev en vacker minnesstund där vi började med att tända varsitt ljus och sedan sjöng vi tillsammans ”Låt mig få tända ett ljus”. Lisbeth Fors Malm sjöng sedan solo ”Håll mitt hjärta”. Bosse hade för några veckor sedan berättat vilken som var hans favoritpsalm så vi sjöng ”Blott en dag”. Alla barn och vuxna kan sjunga ”Vem kan segla förutan vind” så det sjöng vi innan vi läste några dikter. Min svärmor läste ”Tack för din alltid så hjälpsamma hand” och sedan läste Emelie ”Minnesord från oss”. Var och en fick säga något om de ville medan de placerade en ros i en vas. När alla var klara sjöng vi ”Där rosor aldrig” dör.

Minnesord från oss

När barnens bonusmorfar hastigt gick bort skrev jag ihop en liten text om vår bekantskap med honom. Emelie förfinade texten och läste upp den på Minnesstunden.

Käre Bosse!

Du kom in i våra liv som en vän till min mormor. Till en början var du och mormor bästa vänner och skänkte varandra tröst i livets svårigheter och hittade stunder av glädje i vardagen. I ert engagemang i olika pensionärssammanhang spred ni även glädje till andra. Mormor sjöng i kör och du lärde dig under kort tid att spela dragspel och ackompanjera. Ni skötte tillsammans din kolonilott på 120 kvm och i skogen plockade ni så mycket blåbär, lingon och hjortron att ni behövde köpa en extra frys. En del lämnade ni också till oss så vi fick njuta av det goda som skogen har att bjuda. Vi kommer nog alltid påminnas om din kärlek till mormor när vi bakar söt blåbärspaj och dricker frisk lingondricka. Du hittade tillsammans med mormor en ny passion, att resa utomlands. Ni reste själva, tillsammans med andra pensionärer eller tillsammans med vår familj. För att kunna njuta av dessa resor valde ni att tillsammans lära er engelska och att simma. Du uppskattade verkligen dessa utlandsresor men också turerna till Matsdal och Ankarsund.

Med åren utvecklades er relation från vänskap till kärlek. Den kärlek som ni visade varandra önskar jag att alla människor får uppleva. Jag ler när jag tänker på hur du kunde stryka mormors kind och samtidigt säga några vackra ord. Du var en fantastisk person som vi är tacksamma över att vi fick äran att lära känna. Du var alltid så stilig och öppnade alltid upp för en kram. Du kommer att leva kvar i våra hjärtan. Du är älskad och saknad.