Prata med barn om händelsen i centrala Stockholm

Det är alltid svårt att veta hur man kommer att reagera när något som man önskar inte ska hända händer. Det är fruktansvärt att en person väljer att hänsynslöst beröva andra människors livet eller åsamka människor skador. Personen som valde att köra lastbil på Drottningsgatan med avsikt att skada så många som möjligt har påverkat många människor. Offren, offrens familjer, de som var på plats och såg saker som ingen vill se och alla vi andra som på olika sätt berörs. Förövaren vill sprida rädsla och hat men vi kan alla välja att inte falla i den gropen. Vi kan välja att fokusera på det som verkligen betyder något. Vår omtanke och kärlek för människor. Det tog inte lång stund förrän människor organiserade sig för att hjälpa varandra. Med hashtag Openstockholm sträckte människor ut handen till de som behövde hjälp. Det är kärlek.

Vi behöver till våra barn förmedla just trygghet, omtanke och kärlek. Av erfarenhet har jag lärt mig att det är bättre att prata med mina barn om händelser än att låta andra vara de som ger mina barn informationen först. Genom att prata om det som hänt kan jag så frön av trygghet, omtanke och kärlek istället för rädsla och hat. Självklart är det viktigt att anpassa samtalet till barnets ålder. Berätta inte detaljer och var uppmärksam på ditt barns reaktion. Låt barnet styra samtalet. Bris delade en länk Så kan du prata med barn om händelsen i centrala Stockholm som jag gärna delar vidare. Även Rädda Barnen har skrivit om hur vi kan möta våra barn i samtal om det som hänt: Prata med barn om svåra händelser. 

Annonser

En föreläsning som ger näring till självkänslan

Föräldraskapet kan vara utmanande men det finns också otroligt många möjligheter till glädje och utveckling tillsammans med våra barn.

Jag vill förmedla ett förhållningssätt som grundar sig på ömsesidig respekt där vår nyfikenhet för vårt barn och vår ärlighet till vår omgivning visar vägen. Mitt mål med föreläsningen är att både barn och förälder ska känna sig sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar genom ömsesidig respekt. Jag är övertygad om att vi får näring till vår självkänsla när vi blir mött på det sättet av människor som betyder mest för oss. När vi känner att vi bidrar till dem och att de bidrar till oss. Det får oss känna att vi är värdefulla precis som vi är. Vi är tillräckliga.

bild1Det krävs mod att förändras som förälder. Jag delar på ett öppenhjärligt sätt med mig av mina egna ”misstag” och insikter. Exempel i föreläsningen är hämtade framförallt från ålderspannet 1-9 år. Men då det handlar om möten mellan människor, och inte innefattar några belönings-eller bestraffningssystem, går det lätt att applicera i alla relationer. Föreläsningen passar för alla som möter barn i sin vardag, föräldrar, mor-och farföräldrar, förskollärare, barnskötare, lärare.

Citat från arrangör, förskollärare och förälder: ”I ditt föredrag ger du kraft och skapar positiv känsla av möjlighet till förändring i rätt riktning. Du ger konkreta tips för genomförande och tilltro till egen förmåga till föräldrarna personligen”

Fick bland annat denna återkoppling av en deltagare på min föreläsning den 10 november 2015:  ”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden tog vägen!?”

 

Ordning och reda på kvitton och försäkringsbrev

BildmappJag är verkligen ingen ordning och reda person men nu har jag äntligen sorterat kvitton och försäkringsbrev så att jag enkelt kan hitta dem. När vi för 25 år sedan flyttade till vår första lägenhet och skulle få vårt första barn levde vi under existensminimum så det gällde att ha koll på inkomster och utgifter. Jag skrev ner alla inköp och hade koll på varje krona. Det är lite intressant idag och se vad saker kostade 1991. Barnvagnar var en dyr utgift redan då och blöjor köpte vi i rejäla storpack för att hålla nere kostnaderna. Jag samlade på alla rabattkuponger jag kunde komma åt.

Nu hoppas jag att jag kan hitta kvitton när vi behöver reklamera någon vara.

Näring till både pedagogens och barnens självkänsla

Jag är övertygad om att vi får näring till vår självkänsla när vi blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar av de människor som betyder mest för oss. När vi känner att vi bidrar till dem och att de bidrar till oss. Det får oss känna att vi är värdefulla precis som vi är. Vi är tillräckliga. Det är då vi kan mötas utifrån ömsesidig respekt.

Pedagoger är otroligt betydelsefulla vuxna i barns liv. Det är inom förskolan många barn vistas stora delar av sina vakna timmar. Det är viktigt att relationen mellan pedagog och barn blir berikande för alla parter. Under föreläsningen ger jag tips på hur det kan gå till.

Min föreläsning ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning med barn” genomsyras av självkänsla även om jag inte lagt in självkänsla i titeln.

Jag tror att vi gör det vi gör för att vi försöker tillgodose våra behov. Precis på samma sätt tror jag att barn gör det de gör för att tillgodose sina behov. När jag känner glädje, tacksamhet och liknande känslor vet jag att jag har fått behov tillgodosedda. När jag känner ilska, frustration och liknande känslor vet jag att jag har behov som inte blivit tillgodosedda. Känslor ger mig signal på om behov blir tillgodosedda eller inte.

När vi kan identifiera behoven hos oss själva och våra barn kan vi tillsammans hitta lösningar som kan tillgodose allas behov. Det är en utmaning men också en fantastisk möjlighet

När jag insåg hur mina tankar och känslor påverkar mitt agerande blev det spännande att utforska mig själv och inse att jag har möjlighet att påverka relationerna till mina och andras barn men också till min partner och övrig omgivning. Jag kan ta ansvar, reflektera och göra annorlunda.

Jag ser fram emot att under mars månad få äran att hålla i en studiedag för pedagoger på två olika orter som vill utveckla sina möten genom nyfikenhet, ärlighet och ömsesidig respekt. Flera av dem har tidigare sett min föreläsning och blivit intresserade av att utforska dessa möten vidare.

Då jag vet att det är fantastiskt roligt att dela en föreläsning tillsammans med vän eller partner är jag tacksam att Medalgon erbjuder parpris. Det innebär att en sådan biljett gäller för två personer.

Bild1Jag hoppas att du finner det jag skrivit intressant och väljer att komma på en av mina föreläsningar. Jag erbjuder föreläsningen ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning med barn” till alla föräldrar i Göteborg den 14 mars och Stockholm den 14 april. Dessa föreläsningar arrangeras av Medalgon och du kan boka din plats här.

Jag erbjuder ”Du fattar ju ingenting-att vara tonårsförälder är inte alltid så lätt” till föräldrar i Örnsköldsvik den 24 februari och Linköping den 12 april.

Fick bland annat denna återkoppling av en deltagare på min föreläsning den 10 november:  ”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden (3 timmar, mitt tillägg) tog vägen!? Kändes inte det minsta långrandigt utan en bra balans mellan det du sa och att vi fick lite övningar.”

Snälla ÄT!

Har du någon gång satt dig vid ett bord med mat och allas blickar har varit riktade på dig? Känn ingen press men dina tuggor kommer att betyda mycket för de som tittar på dig. Du kommer att bedömas utifrån hur mycket du äter och hur du beter dig vid bordet. Sitter du med rak rygg? Håller du armbågarna borta från bordsskivan? Visar du tacksamhet för att du får mat även idag? Tar du för dig av alla nyttigheter som serveras? Äter du med stängd mun? Är du bättre eller sämre på att äta än ditt syskon? Kommer du att få höra att du är duktig när du går emot dig själv och äter fast du inte vill äta? Känns det som om du blir sugen på att äta mat eller upplever du krav och prestationer som sänker din matlust?

Jag tror tyvärr att matsituationen för många barn har börjat handla mer om krav och prestation än om att njuta av mat och trevligt sällskap. Barn bedöms som duktiga när de äter så mycket som vi vill.

Det finns så många regler att följa och det är någon annan än de själva som avgör hur mycket och vad de ska äta. De känner inte längre lust att komma till bordet då risken är stor att de inte kommer att kunna leva upp till alla kraven.

Självklart vill vi vuxna våra barn väl. Vi vill att de ska få i sig näring och växa normalt. Vi vill att de ska få erfara alla goda smaker och njuta av maten men ibland blir det tvärtom. Matsituationen blir den stund som de bävar för och inte känner någon lust inför.

De vuxna känner oro inför matsituationen och det kan jag lova att även barnen gör i det fall mat har blivit ett problem. Eller rättare sagt ätandet har blivit ett problem.

Det finns några saker som barn kämpar för att behålla makten över.

  • Vad det stoppar in i sin mun, väljer att tugga och svälja.
  • Vad de låter lämna sin mun oavsett om det är ord eller spott eller mat.
  • Vad de väljer att släppa ut från sin kropp. Barn kan hålla avföring länge om de vill.
  • När de väljer att sluta sina ögon och somna.

Så frågan är hur kan vi låta barnen känna att de har makt över sina kroppar och vad de stoppar i dem och vad de väljer att släppa från sig? Vi kan starta med att släppa makten när det gäller mat.

  • Låt barnet få en tom tallrik framför sig som det själv får fylla med den mat som de själv väljer från matbordet. Om barnet inte kan ta själv får det berätta för dig vad det vill ha. (Tillägg den 7 april: Självklart ska man följa de råd man får av professionella när det gäller mängd mat och vilken mat barnet ska äta.)
  • Låt barnet välja själv hur mycket av maten de vill äta upp. Lita på att barnet kan känna när det är hungrigt och när det är mätt. Gör inte ätandet till en prestation och skuldbeläggning. Du kan väl äta fem tuggor för mamma, handlar mer om makt och kontroll än matglädje. Titta inte på barnet. Bedöm inte mängden. (Tillägg den 7 april: Självklart ska man följa de råd man får av professionella när det gäller mängd mat och vilken mat barnet ska äta.)
  • Låt barnet få ha en egen åsikt om maten. Vad tycker barnet ser gott ut? Vad tycker barnet luktar gott? Vad tycker barnet smakar gott? Vad tycker barnet smakar annorlunda? Hur smakar det? Hur känns olika mat i munnen? Var nyfiken på barnets upplevelse.
  • Berätta vad du själv tycker om maten och var noga med att man inte behöver tycka lika. Smaken är som baken, delad.
  • Låt barnet vara med i förberedelsen av måltiden. Kanske kan de skära gurka eller något liknande. (Tillägg den 7 april: Om man är rädd att barnet ska göra sig illa med en vass kniv kan man använda en gaffel för att hålla gurkan stilla och en vanlig bordskniv för att skära.)
  • Välj att titta på hur ni sitter runt matbordet. Hur tror ni var och en upplever sin position? Känner de sig inkluderade i samtalen? Ändra om positioner runt bordet vid behov.
  • Servera efterrätt till alla oavsett hur mycket de har ätit. Om du upplever att barnet endast äter efterrätter kanske ni ska sluta med efterrätt under en period istället för att ha det som muta för att äta maten. (Tillägg den 7 april: Självklart ska man följa de råd man får av professionella när det gäller intag av efterrätt. Personligen äter vi endast efterrätt när vi har besök. Det viktigaste tycker jag är att inte ha efterrätt som belöning för att de har ätit mat.)

Bild1Tänk på att inte värdera barnets varande utifrån hur mycket det äter. Använd inte uttryck som ”Ät nu är du snäll” eller ”Vad duktig du är”. Det viktiga är inte att de äter för vår skull utan att de känner sig trygg i att vi litar på att de själva kan känna om de är hungriga eller inte och vilken mat de gillar och inte.

Här finns lite fler tips som jag hittade på Metros hemsida.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om när mattanten tyckte det var tur att hon inte var mamma till min unge samt ett inlägg om hur tvång skapar olust.

(Tillägg den 7 april: Detta inlägg var riktat till de som upplever att barnet inte äter. Andra barn känner inte mättnadskänsla och kan därför äta alldeles för mycket. Det är naturligtvis viktigt sådana gånger att man tar hjälp av professionella och sedan följer deras råd.)

Jag föreläser i Linköping den 12 april för de som träffar eller bor med tonåringar (eller yngre barn)  ”Du fattar ju ingenting – att vara tonårsförälder är inte alltid så lätt” Det är Ostgotacare som är arrangör. Biljetten kostar 250 kr och om ni går fyra stycken betalar ni för tre om ni uppger rabattkoden 4 för 3 Anmäl dig gärna här.

Jag föreläser i Västerås den 13 april och Stockholm den 14 april. Det är Medalgon som är arrangör och det blir föreläsningen ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning med barn” som riktar sig framförallt till föräldrar med yngre barn men allt som förmedlas går att använda i alla relationer. Anmäl dig gärna här. Ni kan gå två för 500 kr om ni väljer parpris.

 

 

 

En vacker minnesstund

För snart en vecka sedan hade vi Minnesstund för barnens bonusmorfar. Den tog ca 30 minuter. B, fem år, ville gå hem ganska snart och ville inte ha den ros som var och en fick för att sätta i en vas medan de sa några ord. Vi valde att låta honom spela på en mobil och efter en stund ville ha ställa sin ros i vasen samtidigt som han sa något kort. Innan vi lämnar rummet springer B fram till fotografiet på bonusmorfar och säger: Busunge! De brukade kalla varandra för det. Efteråt berättade han för mig att han tyckte det var en lång stund för att vara en Ministund (hans tolkning av minnesstund). När han ska sova på kvällen väcker han mig och är ledsen och säger: Jag skulle ha sagt ”Jag älskar dig väldigt mycket Bosse” när jag ställde rosen i vasen. Jag berättade att jag visste att Bosse även älskade honom väldigt mycket och att det fanns extra rosor hemma hos mormor som han kunde använda och säga det han ville. Han lade sig till rätta och somnade. Jag har tidigare gjort inlägg om Bosses lekfullhet men även om min mammas. Insåg just nu att de hade samma titel.

Det blev en vacker minnesstund där vi började med att tända varsitt ljus och sedan sjöng vi tillsammans ”Låt mig få tända ett ljus”. Lisbeth Fors Malm sjöng sedan solo ”Håll mitt hjärta”. Bosse hade för några veckor sedan berättat vilken som var hans favoritpsalm så vi sjöng ”Blott en dag”. Alla barn och vuxna kan sjunga ”Vem kan segla förutan vind” så det sjöng vi innan vi läste några dikter. Min svärmor läste ”Tack för din alltid så hjälpsamma hand” och sedan läste Emelie ”Minnesord från oss”. Var och en fick säga något om de ville medan de placerade en ros i en vas. När alla var klara sjöng vi ”Där rosor aldrig” dör.

BildBossebukett

Minnesord från oss

När barnens bonusmorfar hastigt gick bort skrev jag ihop en liten text om vår bekantskap med honom. Emelie förfinade texten och läste upp den på Minnesstunden.

Käre Bosse!

Du kom in i våra liv som en vän till min mormor. Till en början var du och mormor bästa vänner och skänkte varandra tröst i livets svårigheter och hittade stunder av glädje i vardagen. I ert engagemang i olika pensionärssammanhang spred ni även glädje till andra. Mormor sjöng i kör och du lärde dig under kort tid att spela dragspel och ackompanjera. Ni skötte tillsammans din kolonilott på 120 kvm och i skogen plockade ni så mycket blåbär, lingon och hjortron att ni behövde köpa en extra frys. En del lämnade ni också till oss så vi fick njuta av det goda som skogen har att bjuda. Vi kommer nog alltid påminnas om din kärlek till mormor när vi bakar söt blåbärspaj och dricker frisk lingondricka. Du hittade tillsammans med mormor en ny passion, att resa utomlands. Ni reste själva, tillsammans med andra pensionärer eller tillsammans med vår familj. För att kunna njuta av dessa resor valde ni att tillsammans lära er engelska och att simma. Du uppskattade verkligen dessa utlandsresor men också turerna till Matsdal och Ankarsund.

bildhjärtanihopMed åren utvecklades er relation från vänskap till kärlek. Den kärlek som ni visade varandra önskar jag att alla människor får uppleva. Jag ler när jag tänker på hur du kunde stryka mormors kind och samtidigt säga några vackra ord. Du var en fantastisk person som vi är tacksamma över att vi fick äran att lära känna. Du var alltid så stilig och öppnade alltid upp för en kram. Du kommer att leva kvar i våra hjärtan. Du är älskad och saknad.

 

Det finns inga måsten på julen

Redan i november börjar julen göra sig tillkänna genom julsånger i butikerna och pynt i överflöd. För en del är det startskottet för en stressig tid som håller på i över en månad. Stressen över att pynta i tid, hitta de bästa julklapparna och helst laga jul- och nyårsmaten från grunden fyller våra kalendrar med fler sysslor än vi kanske orkar med. Det som i barns ögon skulle bli en glädjefylld tid tillsammans med familjen. En tid de längtat efter, blir en tid Bild1som de lär sig fasa inför. Vuxna som försöker leva upp till alla måsten. Vi måste resa mycket under julen för att besöka alla släktingar även om det skulle behövts en tidsmaskin för att hinna med. Vi måste fixa all traditionell julmat från grunden även om hälften inte smakar gott. Vi måste uppfylla barnens önskelista även om vi inte har råd utan behöver köpa på kredit. Vi måste pynta mycket inomhus för så gör man på julen. Vi måste sätta upp ljusskapelser utomhus om vi bor i ett område där det är en hög nivå av julstämning även om vi egentligen tycker det är onödigt.

Hur många av era måsten är krav som ni tror att ni behöver leva upp till? För vems skull stressar ni genom julen?

Skriv ner alla ”måsten” och ta reda på anledningen till att ni gör dem.

Sätta upp julstjärnor i alla fönster

Hälsa på alla släktingar

Köpa dyra julklappar

Laga mat från grunden

Byta gardiner

Sätta upp ljusskapelser i trädgården

Se på julkalendern

Det finns inga måsten utan bara val med olika konsekvenser. Vilka val gör du? Prova att säga ”jag vill…” framför varje måste och avsluta med anledningen.

Till exempel: Jag vill byta gardiner därför att …

Är anledningen något som sjunger till ditt hjärta eller är det något som du gjort bara för att det alltid har varit så eller för att du tror att andra förväntar sig det av dig.

Tycker alla i familjen att det är viktigt eller är det du som tycker att det är viktigt? Kan någon annan i familjen, som hellre vill, göra detta?

Jag tror det är viktigt att ta ledningen i våra liv och det gäller även vid traditionsbundna tillställningar som julen. Gör det du vill göra istället för det du tror att andra förväntar sig av dig. När vi gör saker för att vi själva vill gör vi det i mer glädje, och glädje hör julen till. På samma sätt är det viktigt att lyssna på vad barnet vill. Vill det inte se på julkalendern så tvinga det inte. För vems skull ska de se?

”Men jag gör alla måsten för barnens skull”, kanske det är någon som svarar. Har du kollat att det verkligen är viktigt för dina barn? Jag tror att barnen nöjer sig med mindre än vad vi tror, om vi själva känner oss bekväma med våra val. Det är dessutom inte roligt att känna att ens föräldrar uppoffrar sig. Det ger en bitter eftersmak.

Sätt er tillsammans i familjen och kom överens om vad som är viktigt för er när det gäller julen. På vilket sätt kan ni tillsammans skapa den jul ni alla vill ha. Vad kan ni välja bort och vad kan ni lägga till? Hur kan ni skapa en jul som passar er?

När vi lyssnar på barnen kan vi ta fram det som är viktigast med julen.Vi skapar våra barns framtida traditioner. Vill du att de ska vara fyllda med massa måsten eller vill? Hur kan vi skapa en jul som handlar mer om att ge än att få? Vilka värderingar vill vi ge vidare? Hur kan er familj sprida julglädje inom familjen men också till andra? Jag tror att tid tillsammans i familjen är viktigt för både barnens men också föräldrarnas självkänsla. Vår självkänsla får näring när vi blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar av människor som betyder mycket för oss. Tänk om barnen innerst inne hellre skulle vilja ha tid med dig än dyra julklappar. Då skulle ni kunna njuta av en glädjefylld jul tillsammans.

 

 

 

 

 

Vi möts på Sinnesrofestivalen!

Varje gång jag träffar Susanne känns det som om vi aldrig har varit ifrån varandra även om det ibland gått nästan ett år mellan mötena. Förra veckan fick jag äran att träffa både Susanne och hennes dotter. En mor och en dotter som inte bara är lika till utseendet utan även som människor. De är varma. modiga människor som följer sina hjärtan och vill bidra till världen med sina kunskaper och erfarenheter.

SinnesrofestivalenDe berättade för mig om Sinnesrofestivalen i Umeå som ska bidra med vägar till sinnesro och kunskap när det gäller beroendesjukdomar och konsekvenser av att leva nära eller tillsammans med en beroendeperson oavsett om det gäller spel-, alkohol- eller annat beroende. Dagen kommer att vara fylld av intressanta föreläsare och det kommer att finnas människor på plats som kan visa att det finns hjälp och stöd, var den finns och hur den ser ut.

Arrangemanget är gratis för alla besökare.

Jag tror att alla familjer kan drabbas av beroendeproblematik på olika sätt och att det är viktigt att ha modet att prata om beroende men också att både bidra med och ta del av andras erfarenheter som kan leda till lösningar. Familjen är otroligt viktig både för den som är beroende och den som är medberoende men det gäller att hitta ett förhållningssätt som leder till en väg mot välmående för alla inblandade. Små, små steg i taget. Då oro och stress lätt kan ta över är det därför viktigt att hitta stunder av sinnesro för att få ny kraft och ta nästa steg.

Det är viktigt att känna att man inte är ensam, det är fler som lever med beroendeproblematik och som är medberoende.

Jag ser fram emot att möta många människor denna dag och gå därifrån ännu rikare på erfarenheter och kunskap.

#Sinnesrofestivalen