”Tur att jag inte är mamma åt din unge” #blogg100

Ett barn som inte gör som man ska. Ett barn som inte följer normen. Ett barn som sticker ut. Ett barn som upplevs mer utmanande än andra. Ett barn som inte lyder. Ett barn som reagerar annorlunda än andra.

Det är verkligen inte lätt att vara det barnet. Att känna att man inte lever upp till förväntningarna från omgivningen. Det är inte heller så lätt att vara mamma eller pappa alla gånger. Omgivningen brukar ha åsikter om vad som föräldern ska göra annorlunda. Jag läste en statusuppdatering av Linda Grann, Jengla omsorg, och frågade om jag fick ta med hennes uppdatering i mitt inlägg. Hon gav tummen upp så här kommer hennes citat:

”Tror verkligen så många att om ens barn ”sköter sig” i skolan betyder det att man är en bra förälder? Och om ens barn inte klarar att sköta sig efter vad som förväntas så finns en dålig förälder bakom? Hm… Vad gäller alla de föräldrar som har barn som ”uppför sig” olika? En del av de föräldrar kan faktiskt få beröm för sitt föräldraskap gällande ena barnet och kritik för det andra. Intressant tanke hur många föräldrar som måste slå sig för bröstet gällande sitt föräldraskap för att de har ett barn som sitter stilla i skolan, gör sina läxor och har fritidsaktiviteter. Som om det vore ett kvitto på närvaro, respekt och tydliga och kärleksfulla gränser. Jag kan berätta att människan och livet är mer komplicerat än så…”

Dessa meningar fick mig att minnas när min dotter Emelie inte åt det som hon skulle på skolan. Hon gick i första klass och mattanten var rejält upprörd över hur Emelie ”dissade” hennes mat. Mat som hon hade lagt ner stor möda på att tillaga.

bildtallrikFör att inte kränka mattanten hade Emelie börjat säga: ”Det är inte i min smak” istället för att berätta att hon inte gillade maten men det hjälpte föga. Istället försökte hon gömma maten i en servett så att mattanten inte skulle se att hon slängde maten. Men då tog mattanten bort alla servetter, för alla. När det serverades soppa fick Emelie inget mjukt bröd förrän hon ätit upp soppan och när det var pannkaka (som Emelie gillade) fick hon inte ta en tredje pannkaka förrän hon ätit ett hårdbröd. När E var liten hade hon stora problem med magen och kunde kräkas mitt i natten utan att vakna och en gång var hela hon täckt med ris som torkat in och efter det kunde hon inte förmå sig att äta ris. Men mattanten skulle minsann lära henne äta ris. Detta tvång ledde till att E varje gång det var ris på menyn fick så mycket oro att hon blev vit i ansiktet och jag kallades till skolan för att de trodde att hon skulle få magsjuka. Detta skedde minst en gång i veckan.

Som ni förstår blev det tillslut ett samtal till mattanten där jag försökte förstå hennes sårade känslor för att E inte åt hennes mat men samtidigt få henne att förstå att hon inte kunde fortsätta stå vid E:s bord för att kontrollera att hon faktiskt åt maten.

Mattanten berättade att jag minsann hade lyckats fostra ett barn för den två och ett halvt år äldre brodern var ju tacksam och åt allt han fick på tallriken. (Det hon inte visste var vad han gjorde för att lyckas tillfredsställa henne med en tom tallrik. Han fantiserade att varje tugga var något annat som han tyckte bättre om. Jag är inte helt säker på att jag tyckte att det var en bättre taktik än att faktiskt inte äta det man inte gillar.) Vi fortsätter samtalet och jag sa att hon inte behövde oroa sig för att E inte fick i sig tillräckligt med näring utan att det ansvaret tar jag som är hennes mamma.

Då sa hon: Ja, det är tur att jag inte är mamma åt din unge. Sen föreslog hon att E fick ta med sig egen mat och sitta i ett eget rum så att hon inte behövde se henne. (Jag kan berätta att barn har rätt till mat, alla delar av måltiden men de har ingen skyldighet att äta.)

När E skulle byta skola så mådde hon mycket bättre och när hon skulle gå och slänga maten sa mattanten åt henne att hon inte hade smakat av maten och därför skulle gå tillbaka till bordet. Sju år gammal valde E att säga ifrån. Hon stampade i golvet medan hon sa: Är det någon som vet om jag har ätit eller inte så är det väl ändå jag. Sedan gick hon med bestämda steg ut ur matsalen. Äldre elever sprang ikapp och klappade om henne med orden: Du är vår hjälte.

En kille som mobbade andra barn sa till mig en gång: Skolan har vunnit pris för bästa mat men den är inte så god när man är tvungen att äta.

#blogg100

Advertisements

One thought on “”Tur att jag inte är mamma åt din unge” #blogg100

  1. Ping: Snälla ÄT! | Maria Kleins blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s