Föreläsning som ger näring till din och barnets självkänsla

Jag är övertygad om att du får näring till din självkänsla när du blir sedd, hörd, bekräftade, respekterad och tagen på allvar av de människor som betyder mest för dig. Precis detsamma gäller för de barn du möter. De får näring till sin självkänsla när de blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar av människor som betyder mycket för dem. När du bidrar till dem, bidrar de till dig. Ni får känna er värdefulla precis som ni är. Du är tillräcklig och barnet är tillräcklig. Ömsesidig respekt går som en röd tråd genom hela föreläsningen.

Min föreläsning ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid möten med barn” genomsyras av självkänsla även om jag inte lagt in självkänsla i titeln.

Jag tror att vi gör det vi gör för att vi försöker tillgodose våra behov. Precis på samma sätt tror jag att barn, gör det de gör för att tillgodose sina behov. När jag känner glädje, tacksamhet och liknande känslor vet jag att jag har fått behov tillgodosedda. När jag känner ilska, frustration och liknande känslor vet jag att jag har behov som inte blivit tillgodosedda. Känslor ger mig signal på om behov blir tillgodosedda eller inte.

När vi kan identifiera behoven hos oss själva och våra barn kan vi tillsammans hitta lösningar som kan tillgodose allas behov. Det är en utmaning men också en möjlighet.

När jag insåg hur mina tankar påverkar hur jag känner och väljer att agera blev det spännande att utforska mig själv. Jag har då möjlighet att påverka relationerna till mina barn men också till min partner och övrig omgivning. Jag kan ta ansvar, reflektera och göra annorlunda.

För att du ska få möjlighet att föreläsningen i din vardag skapas korta pauser då du kan reflektera själv (om du väljer det) eller med någon på plats. Föreläsningen passar dig som möter barn i din vardag. Självklart ger inte föreläsningen i sig näring till din och barnets självkänsla. Den ger förhoppningsvis inspiration i hur du kan tänka, känna och agera för att skapa förutsättningen för att både du och de barn du möter kommer att få näring till er självkänsla.

Då jag vet att det är extra roligt att dela en föreläsning tillsammans med vän eller partner har jag skapat fördelaktiga biljetter som uppmuntran. Om du väljer parbiljett kan du och din vän uppleva föreläsningen för 450 kr. Om du väljer kompisbiljett kan du och tre kompisar uppleva föreläsningen för 800 kr. Välj din biljett här.

Bokningen är bindande men inte personlig. Du kan överlåta biljetten till någon annan i det fall du får förhinder.

”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden (3 timmar, mitt tillägg) tog vägen!? Kändes inte det minsta långrandigt utan en bra balans mellan det du sa och att vi fick lite övningar.”

Dela gärna detta inlägg vidare till vänner och bekanta som gillar att inspireras när det gäller möten med människor.

 

Annonser

En föreläsning som ger näring till självkänslan

Föräldraskapet kan vara utmanande men det finns också otroligt många möjligheter till glädje och utveckling tillsammans med våra barn.

Jag vill förmedla ett förhållningssätt som grundar sig på ömsesidig respekt där vår nyfikenhet för vårt barn och vår ärlighet till vår omgivning visar vägen. Mitt mål med föreläsningen är att både barn och förälder ska känna sig sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar genom ömsesidig respekt. Jag är övertygad om att vi får näring till vår självkänsla när vi blir mött på det sättet av människor som betyder mest för oss. När vi känner att vi bidrar till dem och att de bidrar till oss. Det får oss känna att vi är värdefulla precis som vi är. Vi är tillräckliga.

bild1Det krävs mod att förändras som förälder. Jag delar på ett öppenhjärligt sätt med mig av mina egna ”misstag” och insikter. Exempel i föreläsningen är hämtade framförallt från ålderspannet 1-9 år. Men då det handlar om möten mellan människor, och inte innefattar några belönings-eller bestraffningssystem, går det lätt att applicera i alla relationer. Föreläsningen passar för alla som möter barn i sin vardag, föräldrar, mor-och farföräldrar, förskollärare, barnskötare, lärare.

Citat från arrangör, förskollärare och förälder: ”I ditt föredrag ger du kraft och skapar positiv känsla av möjlighet till förändring i rätt riktning. Du ger konkreta tips för genomförande och tilltro till egen förmåga till föräldrarna personligen”

Fick bland annat denna återkoppling av en deltagare på min föreläsning den 10 november 2015:  ”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden tog vägen!?”

 

Föreläsningar i Stockholm, Göteborg och Linköping

Jag har länge drömt om att föreläsa i Stockholm, Göteborg eller Linköping och det har varit ett mål för 2015. Då jag har varit fullt upptagen med att skriva klart mitt bokmanus trodde jag att jag skulle få flytta fram detta mål till 2016 men plötsligt har jag föreläsning bokad i alla tre städerna. Det började med en framgångsrik kontakt med Agneta Björck som bokade in mig för en föreläsning i Linköping. Vårt samarbete fick mig att fyllas av energi så under några intensiva veckor skrev jag klart manuset och kontaktade även ett bokförlag. Jag tog äntligen mod till mig och lyssnade på min man, som är mitt största fan. Han har i år sagt att det är självklart att jag ska föreläsa i Stockholm och andra städer men själv har jag haft lite för många apor som tjattrat i mitt öra.

Nu när det efter nästan 50 föreläsningar på hemmaplan i Umeå med omnejd äntligen är dags att pröva mina vingar känns det både spännande och lite skrämmande men mest av allt helt fantastiskt. Det gäller ju faktiskt att ha modet att vara på arenan, det är ju där det händer.

För mig handlar föräldraskapet om både utmaningar och fantastiska möjligheter. Möjlighet att lära känna mig själv men också flera unika individer. Under kvällen kommer jag ge personliga exempel på både utmaningar och möjligheter genom en blandning av allvar och skratt. Målet med föreläsningen är att både förälder och barn ska bli mer sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar genom ömsesidig respekt.

Jag ser fram emot att presentera ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning med barn” på följande orter och tider:

BildföreläsningarnovemberLinköping den 23 november mellan 18.00-21.00 med paus för fika. Boka här.

Göteborg den 24 november mellan 18.30-20.30. Kaffe/thé och liten kaka mellan 18.00-18.30. Boka här.

Stockholm den 9 december mellan 18.30-20.30. Kaffe/thé och liten kaka serveras mellan 18.00-18.30. Boka här.

Då jag själv älskar att dela utmaningar och möjligheter tillsammans med andra vill jag även skapa den förutsättningen för mina deltagare. Om du väljer att ta med din partner ger jag er parrabatt, ni betalar 400 kr för två biljetter. Ni fyller i 2 biljetter och anger rabattkod partner. Om du väljer att ta med dig ett kompisgäng så går ni 4 st för priset av 3. Ni fyller i 4 biljetter och anger rabattkod kompis.

Jag är tacksam för att jag kommer att samarbeta med Agneta Björck (Björkhälsan) och bo hos Mia och Lars  i Linköping. I Göteborg får jag hjälp av Linda Rydén och får bo hos Amanda och i Stockholm får jag hjälp av och bo hos Nick och Yvonne. Känner mig lyckligt lottad att ha så många som firar dessa steg tillsammans med mig.

Vill du bli inspirerad i ditt föräldraskap och inte kan delta på någon av föreläsningarna? Följ mig gärna på Facebook.com/familjecoachen

Syskonkärlek-syskonbråk

BildsyskonDet är något alldeles speciellt med syskonkärlek och med syskonbråk. De käraste vi har, våra barn, kommer ena dagen överens med varandra för att nästa dag se varandra som fiender. De har inga problem med att dela på ett par hörlurar (som på bilden) för att i nästa sekund bråka om vems tur det är att ha dem. Ena stunden älskar de varandras närvaro för att i nästa stund önska att de inte bodde under samma tak. Jag tänker att det är lite som i vilka relationer som helst.

I en parrelation kan vi reflektera över hur balansen ser ut mellan det vi ger och det vi får tillbaka. Vi kan välja att vara ärliga med vem vi är och nyfikna på vem den andra är. Vi kan anpassa oss till varandra men också välja att gå undan och få egen tid för reflektion. Om vi inte längre mår bra i vår relation kan vi söka hjälp och i värsta fall välja att avbryta relationen. När det gäller syskon är det inte lika enkelt. Våra barn är fast med sina syskon oavsett om de vill eller inte. De kan ibland känna att de inte har någon väg ut. Ingen möjlighet att ta avstånd och få vara sig själva utan rollen som syskon.

När jag har hållit mina kurser har det här med syskonbråk ofta kommit upp. Många föräldrar vill att syskonen jämt ska vara vänner och inse vilken fantastisk tillgång syskon är. Det är lätt att ta syskonens bråk personligt och att känslorna tar över. Förväntningarna på sina barns syskonskap kan vara svåra för barnen att leva upp till. Jag tror inte det finns något mirakelknep för att få syskon att njuta av varandra mer än att avsky varandra men jag tänkte reflektera lite omkring det här med syskon utifrån mina egna erfarenheter.

Jag tänker att det är en ganska stor sak att bli storasyskon så vi behöver se, höra, bekräfta, respektera och ta storasyskonet på allvar. Sätta ord på det syskonet upplever, känner och behöver. Låta barnet få känna som det känner och finnas där för det. Jag har skrivit om att vänta syskon här. Tänk på att det kan vara skönt för det äldre barnet att få bekräftat att det kan vara jobbigt med småsyskon och att vi kan behöva visa att vi värnar om deras integritet.

Se syskonkonflikter som en fantastisk möjlighet för barnen att träna sig i konflikthantering. Att se saker ur olika perspektiv och försöka hitta lösningar som tillgodoser allas behov. I dessa konflikter kan det vara viktigt att finnas till hands och vägleda vid behov. Jag tycker det är givande att låta var och en få beskriva sin ”karta” på verkligheten utan att vi föräldrar väljer sida, värderar eller dömer. När vi lyssnar på varje persons karta blir den också tydligare för de övriga i konflikten.

Låt barnen själva hitta lösningen som passar dem båda efter att de har hört var och ens karta.

Se syskonkonflikter som en fantastisk möjlighet att träna dig själv i att sätta ord på dina känslor och behov och möta dem utan att styra barnen.

Var uppmärksam på om bråken ökar vid tex skoldagar. En del barn utsätter sina egna syskon för samma behandling som de själva får i t ex skolan. Så istället för tillrättavisning kanske nyfikenhet för barnets upplevelser under dagen kan visa vägen.

Värna barnens integritet och låt dem få vara egna individer utan krav på att hela tiden finnas till hands för sina syskon. Låt dem ha sina kompisar och lekar ifred. Självklart kan det finnas tillfällen när de äldre kan ”låta” de yngre vara med och tvärtom men låt de vara undantag. Det är klart att syskon blir ledsen och besvikna av att inte få vara med men om vi ska vara ärliga så blir syskon också ledsna och besvikna av att inte få vara ifred också. Det är inte farligt med känslor. Vi kan finnas där för barnet med deras känslor istället för att de ska ansvara för varandras. Att få vara med bara för att föräldrarna sagt så är inte det samma som att faktiskt få vara med. Barnet kommer att känna att det egentligen inte är välkommet. Syskonet som tvingas bjuda in kan känna bitterhet och avsky och det kan visas på alla möjliga subtila sätt.

Det är lätt hänt att vi tycker att det äldre syskonet kan offra sig lite för det yngre. Ni vet, släppa leksaken som småsyskonet vill ha för att behålla lugnet och så vidare. Jag tror inte det här är någon bra idé. När jag läste delar av It´s OK not to share kände jag igen mina tankar. Jag tror det är viktigt att varje barn är lika viktigt oavsett ålder. Om storasyskonet leker med en bil så är det klart att den bilen är mer attraktiv än en bil som står stilla men det betyder inte att storasyskonet ska behöva lämna ifrån sig den. Småsyskonet kan få träna tålamod att vänta eller hitta en annan bil helt enkelt. Genom att vi visar att storasyskonet är värd att ha sin leksak i fred brukar det inte vara helt ovanligt att det lämnar ifrån sig den till småsyskonet eller hittar en annan lika attraktiv att ge istället. När de gör detta är det av ren vilja och inte på grund av tvång.

Om barnen väljer att leka med varandra låt dem tillsammans komma fram till vilken lek de ska leka. Kräv inte att den ena ska spela intresserad av en lek som hen inte gillar.

Tänk på att varje syskon upplever sin uppväxt på sitt unika sätt. En av anledningarna kan vara vilken roll de får i familjen och det ansvar som följer med den rollen. En annan anledning kan vara att vi behandlar våra barn olika. En tredje kan helt enkelt ha att göra med att de är just olika personer och därför upplever situationer olika.

När barn har konflikter är det viktigt att fundera på hur vi får dem att sluta. Ibland kanske vi föräldrar väljer en väg som skapar mer avstånd än kontakt mellan våra barn. Jag vet att bestraffningsmetoderna jag skriver om i inlägget Vidriga konsekvenser vid syskonbråk hör till undantagen men det kanske ändå kan bidra till någon.

Självklart är det lika viktigt att behandla sina syskon med respekt som det är att behandla andra med respekt.

Ja, det är otroligt skönt när syskon är sams och älskar varandra men vill vi verkligen att de ska hålla inne sina egna tankar, känslor, behov och önskemål för att tillfredsställa oss och våra känslor? Är det inte bättre att de vågar vara sig själva i familjen och värna om sin integritet även om det innebär att det blir känslor av besvikelse hos ett syskon och lite mer ”jobb” för oss föräldrar?

När jag har berättat för människor att vi har fem barn och sagt deras ålder har jag ofta mötts av.

-Då har ni haft hjälp av de stora barnen med de små.

Nä, vi bestämde oss väldigt tidigt för att våra barn inte skulle behöva ta ansvar för vårt val att ha fem barn. Vi har inte valt att utnyttja deras släktskap för att underlätta vår vardag. Vi får ta fullt ut ansvar för vårt val att ha många barn. Självklart frågar vi ibland om ett äldre barn vill passa ett yngre barn men det är ett önskemål och inte ett krav. Då vi inte frågar så ofta upplever jag att de få gånger vi frågar brukar barnen välja att svara ja.

Jag har upplevt att ju mer vi värnar varje barns integritet desto mer bjuder de frivilligt in sina syskon i diverse lekar och de delar gärna med sig av sina hörlurar bara för att de vill. När det är ok att säga nej blir viljan större att säga ja.

Glömde en viktig sak. Ibland är syskonbråk fjärrkontroll till föräldrarna. Vi springer aldrig så snabbt som när våra barn bråkar. Om det är vår kontakt de vill ha så behöver vi fundera på hur vi kan tillgodose denna kontakt i större utsträckning. Kanske tillsammans med barnen komma fram till andra ”strategier” för att berätta att de vill umgås med oss.

Nu när det är semestertider och det blir mycket tid tillsammans med familjen kan det vara extra viktigt att låta barnen hålla på med sin hobby för att få tillgodose så många behov som möjligt. Det som barn tycker är roligt att göra fyller dem med positiv energi som de kan behöva i alla möten med människor som de kanske inte alltid kommer överens med. Oavsett om hobbyn är att spela fotboll, hänga med kompisar, spela tv-spel, spela datorspel och så vidare. Läs gärna mitt inlägg om Datorförbud i sex veckor.

Vi kommer att ladda för fullt med sysselsättning för varje barns behov när vi åker iväg på bilsemester. Om det ändå uppkommer konflikter i bilen under resans gång brukar jag parkera bilen och låta barnen lösa sin konflikt innan jag kör vidare. Det är ju trots allt svårt att inte bli påverkad och just när jag kör bil (och månar om allas säkerhet) är det inte bästa tillfället att öva. För öva det behöver jag och det börjar med att jag skriver detta inlägg. För som alltid så skriver jag lika mycket till mig själv som till andra.

Höll på att glömma bort en otroligt viktigt sak som jag gärna delar med mig av. Låt syskon vara syskon och inte föräldrar till varandra. När något av barnen börjar agera ”förälder” till sitt syskon brukar vi frigöra dem från den uppgiften genom att säga att de har glädjen att vara varandras syskon och att vi tar ansvaret att vara förälder.

Om du gillar mitt inlägg får du gärna prenumerera på mina inlägg och för kontinuerliga inspirationsinlägg rekommenderar jag min Facebookssida Familjecoachen.

 

 

 

 

Mitt ego delar inte lika! #blogg100

Vi måste lära våra barn att dela med sig för annars blir de egoistiska. Eller? Jag har funderat på det här framförallt sedan jag hittade boken ”It´s OK not to share”. Kan det verkligen vara ok att inte dela?

bildäppleJag har inte läst hela boken då den är skriven på engelska och jag har nog med att ta mig igenom böcker på svenska. Men den har väckt till liv en tanke jag haft länge. En tanke att när vi möts av generositet så blir vi generösa. När vi möts med respekt så visar vi respekt. Men barn är barn och allt är inte självklart som vi tycker är självklart. När de är små så förstår de inte varför vi tvingar dem att ge hälften av det de har i handen. De upplever bara att vi tar det de har. Jag minns så väl hur en förälder tvingade sin ettåring att ge halva sin frukt till sin tvillingsyster och hur ettåringen skrek när detta gjordes. För ettåringen så handlade det om vad någon tog ifrån honom och för föräldern handlade de om att dela med sig. Jag är helt övertygad om att barn lär sig att dela med sig utan att vi behöver lära dem. Det är något som faller sig naturligt när de är mogna för det. När barn ger för att de vill och inte för att de måste. Den tanken inspirerar mig. Jag tror att vi vill bidra till varandra.

Många barn kommer också in i en period där rättvis blir så otroligt viktigt. Att alla får lika mycket. Ibland när barnen ska dela på något brukar vi säga att den ena delar och den andra får välja. Allt för att det ska bli så rättvist som möjligt men för någon dag sedan hörda jag en vers som gick ungefär så här:

Det här är ett bröd, det kan vi dela. Idag får jag inget och du får hela. Det var rättvisa idag. Du var hungrig, inte jag.

Ja, det här med rättvisa är inte så enkelt. När jag gör kladdkaka brukar barnen få dela på att äta smet ur kastrullen. Vid ett tillfälle delade ett barn det hela på tre och sedan när nästa barn kom så tyckte barnet att det hade blivit ojämnt uppdelat. Nästa gång det var dags att dela upp kommer det första barnet till mig och säger: Kan du hjälpa mig att dela, det finns risk för att mitt ego tar över och gör ojämna delar.

Tänk om vi vuxna kunde ha sådan självinsikt att vi kunde ta hjälp av andra när vårt ego riskerar att ta över.

#blogg100

Hota, muta och befalla skapar mod, eller?

Alla vill vi att våra barn ska få nya upplevelser och tänja på sina gränser för att utvecklas. Men hur ska vi göra för att stödja dem i detta? Fungerar hota, muta och befalla eller får det motsatt effekt. Eller är det så att vi kan definiera mod på olika sätt.

Jag har för några år sedan besökt Busplaneten och sett den rutschkana som många barn har pratat om. Den som går ”rakt ner” innan den svänger framåt. Jag klättrade upp dit och tittade ner, jag valde att inte åka. Nu kan det ju bero på att jag har problem med min höft som jag absolut inte vill förvärra. Men jag kan nog konstatera att jag inte skulle ha åkt även om jag hade varit fräsch i min höft. Jag kan logiskt konstatera att de inte skulle ha den där om den var farlig men jag kände ändå inte för att åka. Är det för att jag saknar mod?

När jag klättrat ner stannar jag för att se några barn åka. En pappa står bredvid mig och försöker på alla sätt och vis få sin son att åka denna attraktion. Han börjar lite lätt med uppmuntran men ganska snart låter han verkligen mindre trevlig.

bildgodis-men åk då. (befallning)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-din syster åkte ju alldeles nyss. (jämförelse med annat syskon)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-men var inte så feg. (bedömning av hans person)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-du kan få godis när du kommer ner. (mutor)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-åk nu annars går jag. (hot om att bli övergiven)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-om du inte åker så åker vi hem.

Till slut gick jag fram till pappan och sa:

-Gud vad du måste vara stolt som pappa.

Han tittade lite  konstigt och frågande på mig så jag sa:

-Tänk att din son är så modig att han till och med står emot alla dina försök att få honom att åka. Om han är så modig så att han inte gör som hans pappa säger kanske han är modig nog att säga NEJ till hembränt sprit när han blir tonåring.

Många har undrat vad pappan gjorde sedan och det förtäljer inte denna historia. Jag minns helt enkelt inte.

Det jag minns är hur modig jag tyckte den lille killen var. Att stå emot trycket från sin största förebild är stort. Han visade modet att följa sitt hjärta.

För vems skull ska barn upptäcka tjusningen av att åka attraktioner. Själv fick vi vårt uppvaknande i England 2000. Det var en rutschkana som gick som en spiral utanför en fyr på en pir i Brighton. Emelie som då var sex år ville inte åka men jag ville verkligen att hon skulle få uppleva den fantastiska attraktionen. Jag använde mig inte av feg eller jämförelser men väl av mutan att få godis när hon hade åkt. Att få godis utan att det var lördag lockade och hon bestämde sig för att prova denna rutschkana. Jag åkte ner före och stod där nere för att ta emot en lycklig Emelie som garanterat skulle älska denna upplevelse. Så snart hon närmade sig slutet ropade hon: Får jag godiset nu. Jag som trodde att hon skulle älska denna åktur men istället åkte hon hela vägen och tänkte på godiset. Hon var helt ointresserad av att åka denna igen och jag har aldrig mer försökt att muta henne med godis. Emelie har efter denna händelse modigt stått upp mot auktoriteter vid flera tillfällen. Emelie är en fantastisk läromästare!

För mig har det blivit uppenbart att mod går att definiera på så många olika sätt. Visst är det modigt att prova en ny åkattraktion men det är också mod att våga följa sitt eget hjärta och säga nej även när en auktoritet säger ÅK. Jag har även tidigare skrivit om att ”jag vill inte, är också ett NEJ

Vad skulle du göra? och vad vill du att ditt barn ska göra?

Visst är det otroligt att de vi behöver kommer till oss. Jag har länge funderat på hur jag tydligt ska kunna beskriva vad jag helst av allt vill ge mina barn som ger dem både rötter och vingar. Ett klipp som jag snart kommer att visa för dig nådde mitt hjärta och fick mig att känna att precis det där vill jag. Jag berättar mer senare.

Jag har börjat min serie av blogginlägg med att fokusera på dig som förälder eftersom du är den viktigaste förebilden för ditt barn. Den du är kommer att påverka ditt barn otroligt mycket. Jag har tidigare tagit hjälp av Barbara Coloroso för att formulera hur jag och min man tänker omkring vår roll som föräldrar och här får du den igen.

Jag vill precis som Barbara Coloroso fostra barn med stark känsla av inre disciplin. Jag vill att de tar ansvar och kan stå upp för sig och utöva sina rättigheter samtidigt som de respekterar andras rättigheter och rimliga behov. Jag vill att mina barn uppträder på ett ansvarsfullt och medkännande sätt mot sig själv och andra inte för att jag säger så utan för att de känner inom sig att ”Det är det rätta”.

Om jag vill det jag skrivit ovan är det viktigt att jag själv ”lever som jag lär”. Att jag står upp för det jag tror på även om det kräver så mycket mod att jag nästan svimmar.

BildutropsteckenEn sak som inte finns med i citatet ovan är betydelsen av att stå upp inte bara för sig själv utan också att stå upp för andra. Att våga vara den enda som säger ifrån. Att våga säga NEJ till alkohol även om alla andra säger JA. Att våga vara den enda som försvarar ett barn som blir utsatt. Att följa sitt hjärta!

Nu till klippet som jag gärna vill dela med mig av. Det visar på ett antal människor som står upp för likvärdighet, respekt och kärlek. Jag tror det är viktigt att vi som föräldrar tar mod till oss och står för det vi tror på och förmedlar just likvärdighet, respekt och kärlek om det är det vi vill att våra barn ska få med sig som rötter och vingar.

Som jag tidigare berättat så kramas vi varje morgon. Och från och med i dag så kommer jag att föra vidare följande ord: H-U-G-S Helping us grow spiritually. Se filmen så kommer du förstå vad jag menar och varför det är så viktigt. Små, små steg framåt tillsammans.

What would you do?

Jag vill som förälder följa mitt hjärta och göra det ”rätta” och jag vill att mina barn ska göra detsamma. Då behöver vi tro på oss själva, den vi är och det vi kan och ha modet att stå upp för oss själva och ta ansvar för våra val och de konsekvenser som följer av våra val.

#blogg100

Trender i både företagsvärlden och föräldravärlden

Jag följer Marie Svedbergs Hjälp andra lyckas och i senaste nyhetsbrevet skrev hon ett inlägg där hon frågade Är vi för okritiska i Sverige? Hon berättar att de i tidningen Chef Nr 1 2014 beskriver att svenska medarbetarinflytandet halkar efter övriga Norden. Att allt fler företag inför ledningsmodeller som bygger på standardiserade arbetssätt och individuella belöningssystem beskrivs i en doktorsavhandling som heter ”Chef i en högpresterande kultur. Implementering av ett globalt managementkoncept i lokala organisationskulturella kontexter”. Hon beskriver vidare hur dessa högpresterande kulturer bygger på mer individualisering och intern konkurrens.

Bild1Känner ni precis som jag att det här liknar det som tyvärr om och om igen även försöker få fotfäste när det gäller föräldraskap. Att vi ska få våra barn att prestera mer med hjälp av belöningssystem som ökar konkurrens istället för att gynna samarbete. Jag har skrivit om belöningssystem tidigare. Bland annat här och här.  

TV4 har också bidragit till denna engelska stil genom att sända ”Tre dygn med Nanny” som bland annat Lars H Gustafsson skriver om här och här. Jag undrar varför vi inte kan lita på att det vi har är något värt att bevara. Vi behöver inte ta andra länders ledarskapskoncept. För mig handlar föräldraskapet om så mycket mer än ledarskap. Det handlar om en relation som ska byggas upp utifrån ömsesidig respekt. En relation som ska hålla livet ut. En relation där både förälder och barn känner sig sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar men där vi som föräldrar har fullständiga ansvaret för kvalitén i vår relation.

I morgon blir det en avstickare från den påbörjade banan i dessa inlägg. Det blir ett inlägg som jag valt att kalla ”Gör det lätt att göra ”rätt””.

Vi ses i morgon.

Gillar du det du läst och vill sprida det vidare kan du dela det på knappen nedan. Om du vill följa min bloggresa kan du prenumerera längre ner på sidan precis efter knappen ”Äldre inlägg”

#blogg100