Snart är boken klar!

Det känns så främmande och ändå så självklart. Boken börjar närma sig att faktiskt bli klar. Jag har en fantastisk bild tagen av Ingrid Sjöberg som kommer att bli omslaget på boken. Jag har hittat Mia Fallby som ska formge både omslaget och boken. Efter ett samtal med henne idag är jag säker på att boken kommer att bli i den höga kvalitet som jag önskar.

Jag njuter fortfarande av det mail som en redaktör skrev till mig för två månader sedan. Här kommer några utdrag:
”Jag vill börja med att säga detta … för jag vill att du ska veta – att det här var en av de finaste böcker jag läst i mitt liv. Och då har jag ändå i rollen som redaktör läst ovanligt mycket. Den här texten är välskriven, oavbrutet intressant, genomtänkt, konstruktiv, tankeväckande, inspirerande – och den sprider ljus och hopp.”
”Det du skriver träffar mig rätt i hjärtat och jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för att jag fick chansen att redan nu ta del av din klokskap och erfarenhet. Jag är övertygad om att fler föräldrar kommer att känna samma sak som jag medan de läser. Det här manuset måste bli en bok, så är det bara.”
”Det här är ett så genomarbetat, välformulerat och välstrukturerat manus att jag inte vill röra det. Det kan låta konstigt. En redaktör vill väl alltid sätta tänderna i andras texter? Och så är det, det brukar jag alltid vilja göra, för jag ser ofta en potential, ett viktigt budskap, som författaren inte riktigt lyckas förmedla.
Men inte denna gång. Du har skrivit en komplett bok.”

Nu har jag som uppgift att skriva en baksidestext. Det är en stor utmaning att försöka få ihop en text som ska locka till läsning. Jag är ju ingen skicklig försäljare direkt.

Meddela mig om du är intresserad av att köpa min bok. Då jag ännu inte har något pris på boken är du inte tvungen att köpa bara för att du anmält ditt intresse. info@mariaklein.se

Annonser

Utforska behov och berika dina relationer

Att vara behovs- och känslodetektiv har berikat mitt och min familjs liv och därför vill jag gärna utforska dessa områden tillsammans med vuxna som vill berika sina relationer med sig själva och med de barn de möter i sin vardag. Jag gör detta genom föreläsningar och kurser.

Om du skulle vilja utforska dessa områden får du gärna höra av dig till mig. Om ni är några stycken som kan hjälpa mig att marknadsföra på er ort så att vi får ihop minst 20 deltagare   till en föreläsning kommer jag gärna till er. För att finansiera min resa försöker jag få ihop några föreläsningar under samma period.

Jag kan också hålla kurser och isåfall hittar vi en lösning som passar både er och mig. Minst antal deltagare är sex stycken ifall jag ska resa till er. Kursen går att ordna på två helgdagar 2*7 timmar med minst en månads mellanrum.

Närmast i min planering ligger en kurs i Umeå. Då är det tre timmar per träff och vi ses fyra gånger.

Jag har valt en glidande skala på kursavgiften (1200-4800 kr). Anledningen till det är att jag vill att så många som möjligt ska kunna delta oavsett ekonomiska förutsättningar. För att underlätta ytterligare finns möjlighet till avbetalning. Om du ändå känner att det är för mycket pengar kan du höra av dig till mig. Då kan jag ställa dig på väntelista och ifall gruppen fylls med tillräckligt många deltagare kan du få gå till ännu lägre pris.

Jag älskar och hålla dessa kurser och ser fram emot att få utforska behov tillsammans med andra vuxna. Jag vill vara tydlig med att du inte får ha med dig barn på denna kurs.

Under föreläsningar och kurser förmedlas inga belönings- eller bestraffningssystem eftersom målet är att både vuxen och barn ska känna sig sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar utifrån ömsesidig respekt.

Berikande föreläsning till hösten?

Jag älskar verkligen att föreläsa om min passion – relationen mellan vuxna och barn. Jag håller på att planera hösten och skulle bli väldigt glad om du kan tipsa mig om prisvärda lokaler på olika orter. Allra bäst är det förstås ifall du kan rekommendera mina föreläsningar/kurser/studiedagar till ditt barns förskolechef/rektor eller din arbetsgivare. Då kan fler få ta del av föreläsning utan att den enskilde föräldern eller pedagogen behöver betala.

Jag vet att mina föreläsningar brukar vara uppskattade som ett berikande inslag på höstens föräldramöten. Det blir win-win eftersom föreläsningen berikar både föräldrar och de som arbetar på förskolan/skolan.

För de första fem uppdragen står jag för resan mellan Umeå och Stockholm.

 

Skicka dina tips till info@mariaklein.se. Om du vill hjälpa mig att arrangera en föreläsning kan du också kontakta mig.

Om du är intresserad av en föräldrakurs kan du också meddela mig så kontaktar jag när det blir en kurs i närheten av din ort.

 

Vilka ord hjälper dig när du är ledsen?

Jag passerade för en tid sedan en förskola, på en ort jag inte kommer att avslöja, och hörde ett tyst gråtande. Jag stannar upp och fångar lite Pokemons för att se om gråten fortsätter. Ja, det lilla barnet (2 år) fortsätter gråta. Jag ser några pedagoger som är på gården. Ingen närmar sig barnet. Jag tittar på de vuxna och nu agerar en. Hon står ca fem meter ifrån barnet när hon säger saker som: ”Vad vill du göra?”, ”Kom och lek istället”, ”Vad är det?”, Barnet fortsätter gråta. Pedagogen fortsätter:  ”Jag förstår inte vad du vill när du skriker”, ”Sluta skrika!”, ”Vi har ju pratat om att du behöver berätta med ord vad du vill för annars förstår jag inte” Barnet fortsätter gråta. Pedagogen närmar sig barnet och jag tänker att nu kanske hon går ner på knä och skapar kontakt med barnet. Nä, hon säger åt barnet att om hen tänker fortsätta skrika får hen vända sig om så hon slipper se hen.

Jag skulle vilja springa fram och ge barnet en famn att gråta i men inser såklart att så kan jag ju inte göra. Jag skulle vilja fråga pedagogen när hennes hjärta stängdes. Så kan jag ju inte heller göra. Jag skulle vilja fråga pedagogen vad hon behöver när hon är ledsen. Men det kan jag ju inte heller göra. Känner en plötslig sorg både för barnets ensamhet men också för den vuxne som säkert bär på sina sorger. Jag funderar också på hur alla de övriga pedagogerna kan stå och titta på utan att göra något. Jag får en känsla av att hon som agerar är chef till de som står och ser på. Tänker att hierarkier påverkar.

Med hjälp av skylten på förskolan kunde jag hitta en kontakt högre upp i hierarkin för att berätta om mina iakttagelser. Jag blev väldigt bra mött.

Det finns otroligt fantastiska pedagoger ute på våra förskolor. De är fler än de som möter barn på det sätt jag skrev om ovan.

Vilka ord eller handlingar hjälper dig när du är ledsen?

……………….

Jag föreläser i Umeå den 22 januari. Om du vill att jag ska komma till din ort. Tipsa din förskola, skola, öppna förskola eller liknande. De kan kontakta mig för offert. Här är anmälan till föreläsningen i Umeå: https://simplesignup.se/event/124155-se-och-bli-sedd-oemsesidig-respekt-vid-moetet-med-barn

Jag håller en workshop den 19 februari. Här är anmälan till den: https://simplesignup.se/event/124326-vuxnas-behov-aer-viktiga

 

 

En kärleksfull jul 2017

En av mina största inspirationskällor har som tradition att skicka ett julbrev till sina vänner via mail. Jag gillar den idén men istället för julbrev via mail blir det ett blogginlägg. Jag vill börja med att tacka dig som valt att följa min blogg eller Familjecoachen på Facebook under 2017. Jag uppskattar alla mail, meddelanden, gillamarkeringar och delningar. Det är betydligt svårare i dag än för några år sedan att nå ut så dina gillamarkeringar och delningar är ovärderliga. Vi bidrar tillsammans till att barn och föräldrar blir mer sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Tack!

Jag vill tacka dig som valt att komma på någon av de föreläsningar som jag har hållit under året. Det är fantastiskt roligt att möta er föräldrar och tillsammans få dela några timmar av livet. Vi sitter alla i samma båt. Att vara förälder är både utmanande och fantastiskt givande. Tack för att du har bidragit med din närvaro och dina reflektioner.

Jag vill tacka dig som valt att coachas av mig. Jag ler när jag tänker på hur roligt det är att få följa dig när du utvecklas tillsammans med dina barn. Ibland känns det som om jag träffat er alla, även om vi endast konverserat via telefonen. I år har det blivit sparsamt med coachsamtal eftersom jag har velat fokusera på mitt bokskrivande. Det har dock blivit några samtal framförallt med tidigare kunder som velat ha någon att bolla med när nya situationer har dykt upp i livet.

Jag vill tacka dig som skriver och frågar efter min bok. Jag hade som mål att bli klar under 2017 men den är inte riktigt klar ännu. Lektören blev sjuk och kommer med sitt utlåtande under mellandagarna. Alla uppmuntrande förfrågningar om boken har bidragit till mig. Tack!

2017 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag föll och slog huvudet i december 2016 och har påverkats av detta under hela 2017. Först huvudet och lite senare märkte jag att min axel inte var helt 100. Jag hade i och med fallet råkat ut för en frozen shoulder. Den smärtan som skär som en kniv i axeln är inte att leka med. Jag har svurit mer i år än sammanlagt de senaste 30 åren. Svordomarna kommer automatiskt när smärtan hugger till. Smärtan från axeln är inte lika hemskt längre men rörelseförmågan och kraften är fortfarande begränsad. I slutet på augusti opererade jag mitt navelbråck och delade magmuskel. Rehabiliteringen har varit lång. Kroppen och huvudet har lidit mer än vad jag hade räknat med. Jag har i alla fall uppmuntrat mig själv att göra sjukgymnastik åtminstone tre dagar i veckan. Det är fortfarande otroligt tråkigt men jag gör det ändå. Jag har idag stor förståelse för de som drabbas av utmattningssyndrom. När det krävs stor viljekraft att överhuvudtaget gå upp ur sängen och göra enkla göromål.

2017 har också innehållet spännande saker. Jag har föreläst på olika orter och tagit hjälp av föreläsarexperten Pontus Ströbaek för att utveckla mina föreläsningar. Det var väldigt givande och jag ser fram emot framtida kontakter när jag är redo.

Avslutningsvis vill jag tacka för alla berikande möten under året. Jag hoppas att vi ses även nästa år.

bild1Jag och min familj önskar er en Kärleksfull Jul och Ett Gott Nytt År.

För mig är kärleksfull jul att:

Umgås med familjen

Välja julavkoppling istället för julstress

Lev upp till mina egna förväntningar istället för andras

Skapa många tillfällen för närhet och kontakt

Berätta för alla i min familj att de betyder mycket för mig

Tillsammans med barnen bidra till andra barn via Unicefs gåvoshop

Försöka göra gott för mig själv och andra

Vad är en Kärleksfull Jul för dig?

………………………………….

Jag kommer att under 2017 erbjuda föreläsningar och kurser på olika orter. Hoppas att du följer mig på Facebook för kontinuerliga uppdateringar. Kom ihåg att klicka både på ”gilla” och ”följ” på Facebook.com/familjecoachen

 

 

 

 

 

 

Föreläsningen ”Se och bli sedd …” i Umeå

Barn som ”trotsar”, skriker och får utbrott är utmanande för oss vuxna. Vad är det barnet försöker förmedla till dig? Hur kan du påverka situationen? Hur kan dina utmaningar bli till möjligheter? Hur kan både du och det barn du möter bli mer sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar?

Vill du växa tillsammans med de barn du möter? Vill du uppleva mer ömsesidig respekt i familjen eller i förskolan?

Då är du hjärtligt välkommen till min föreläsning ”Se och bli sedd- ömsesidig respekt vid mötet med barn”.

Vi kommer tillsammans att möta ett ”trotsigt” barn och ”uppfostrande” vuxna och se vad som händer. Vi kommer också att reflektera över hur du använder olika ord och hur du kan bli mer ärliga med vem du är.

Vi träffas i Sensuslokal på Västra Kyrkogatan 1 i Umeå måndagen den 22 januari mellan 18.15-21.15. I pausen bjuder jag på fika. Det kommer att finnas korta stunder av möjlighet till reflektion. Ta med papper och penna ifall du vill skriva ner dina reflektioner. Efter föreläsningen skickar jag minnesanteckningar.

Ge dig själv föreläsningen som förtidsjulklapp. 150 kr för en enskild biljett och 250 kr för en parbiljett. Det finns endast 20 platser så det är först till kvarn som gäller. Boka din plats här.

Jag ser fram emot att träffa dig den 22 januari.

Jag uppskattar om du väljer att dela inlägget med dina vänner.

 

Att se och bli sedd- 6 december i Stockholm

Barn som trotsar, skriker och får utbrott är utmanande för oss vuxna. Vad är det barnet försöker förmedla till dig? Hur kan du påverka situationen? Hur kan dina utmaningar bli till möjligheter? Hur kan både du och det barn du möter bli mer sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar?

Vi kommer tillsammans att möta ett ”trotsigt” barn och ”uppfostrande” vuxna och se vad som händer. Vi kommer också att reflektera över hur du använder olika ord och hur du kan bli mer ärliga med vem du är. Vill du växa tillsammans med de barn du möter? Vill du uppleva mer ömsesidig respekt i familjen eller i förskolan?

Då är du hjärtligt välkommen till min föreläsning ”Att se och bli sedd- om nyfikenhet och ärlighet vid möten med barn”. Vi träffas på Carinas Kök, Stadsgården 10, på Södermalm i Stockholm onsdagen den 6 december. Jag bjuder på fika mellan 18.00-18.30. Sedan startar vi föreläsningen 18.30 och håller på till 20.30.

Ge dig själv föreläsningen som förtidsjulklapp. 295 kr för en enskild biljett och 500 kr för en parbiljett.  Om du bokar en plats innan den 24 november får du 50 kr i rabatt. Välj boka-tidigt-enkelbiljett eller boka-tidigt-parbiljett Boka din plats här.

Jag ser fram emot att träffa dig den 6 december.

Jag uppskattar om du väljer att dela inlägget med dina vänner.

 

Från pappan i familjen

Hej,

Jag tänkte att det kanske är dags att introducera mig, Peter, som vickar istället för familjecoachen som fortfarande är sjukskriven efter sin operation. Maria mår för övrigt bättre för varje dag men det tar en stund att komma tillbaka.

I alla fall, jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur vi träffades och utvecklats tillsammans men det får vänta för något som är mycket mer dagsaktuellt.  Det blev långt men jag hoppas du följer med mig till slutet, jag har liksom inte samma rutin på att skriva blogginlägg som min kära fru 🙂

Idag har vi prövats som föräldrar på ett sätt som jag tror många känner igen sig i eller kommer hamna i, kanske inte en exakt likadan situation i detalj men en med liknande saker på spel.

Idag, fick vi hjälpa vår son att hantera besvikelse på en för honom existensiell nivå. Idag fick vi åter hjälpa honom hantera besvikelsen och osäkerheten i att han kanske inte kommer kunna göra det han tycker är allra roligast och viktigast i livet, varken just nu eller i framtiden.

Vår mellangrabb G på 12 år spelar hockey och har gjort det sen han var 5-6 år. Jag minns hur han nästan varje dag under en period frågade vilken dag det var när han vaknade och när han fick svaret så sa han alltid – ”en dag närmare lördag!”. På lördag var det hockeyträning och det var verkligen veckans höjdpunkt under en lång tid. Antalet träningar växte och efter några år börjar han få ryggbekymmer, först sporadiskt men någon höst insåg vi att det var tydligt kopplat till skridskoåkningen och vi börjar försöka hitta hjälp både i hur han åkte skridskor och i vården för om det skulle vara något fel. G kämpade på med hockeyn men fick oftare och oftare kliva av när ryggen satte stopp. Det satte sig på humöret, det var svårt att koncentrera sig i skolan och till och med den syskonliga dynamiken fick sig en knäck när han inte orkade hålla humöret uppe.

I vintras var det som allra jobbigast, han har alltid hållit hoppet uppe men runt jul märktes det att han knappt ville prata hockey, inte kunde se fram emot träningar eller matcher. Fullt naturligt för vem som helst och självklart funderade vi över om det var ryggen eller annat som gjorde att motivationen sviktade. I efterhand har jag pratat med G och fått klart för mig att det var oron över att kanske inte kunna fortsätta som hockeyspelare överhuvudtaget som gjorde att han helt och hållet övervägde att sluta med hockeyn.

Jag måste säga att jag är sjukt imponerad av hur han kämpade med stretching- och sjukgymnastprogram som sakta men säkert gjorde ryggen användbar igen. Sedan råkade han ut för en brusten blindtarm som gjorde att han inte fick idrotta på ett antal veckor. När han väl kom igång igen de sista 6 veckorna på säsongen flög han fram och det var nästan tillbaka till tiden när han undrade om det snart var lördag igen med skillnaden att nu tränar han 3-4 gånger i veckan. Hela sommaren har varit skadefri och rörelseglädjen har kommit tillbaka. Sommarens stora mål har varit hockeycampen i Husum nu i helgen, dagar har räknats, skott har skjutits och inlines har åkts med campen i sikte.

Första dagen är tuff, grymt jobbig som förväntat men också vansinnigt rolig, leendet satt där det skulle även efter sista passet och vi åker till hotellet med en förväntansfull G som pratar om säsongen som kommer och alla nya kompisar som han kommer spela både med och mot. Här någonstans borde berättelsen tagit slut med en sensmoral om hur bra denna erfarenhet har varit för att bygga ”grit” och en lärdom om att om man riskerar att något skall tas ifrån en så kommer man uppskatta det ännu mer. Tyvärr gör den inte det.

Vi sover alla gott på hotellet i Övik men det märks redan när vi väcker G att något är fel. Ryggen känns av igen och det märks på alla sätt, kroppsspråket, rösten, humorn och allt annat. Hela morgonen går i moll för vi vet ju alla vad det innebär, i bästa fall att vi får en till höst där frågan inte är hur roligt vi kommer ha ihop med hockeyn, utan om det överhuvudtaget kommer gå att genomföra den. I värsta fall ett läge där hockeyn kommer bli något han måste sluta med i förtid, inte för att han hittar något roligare att göra utan för att hans kropp säger stopp.  Något som vi förträngt i nästan 6 månader nu.

Det är i de här stunderna som man, i efterhand, känner sig lyckligt lottad att jag och Maria fått utvecklas sida vid sida i föräldraskapet. Det är nu man inser att vi båda tränat så mycket på att hantera situationen i stunden, utan att dras med för mycket i känslan själv men ändå låta G får känna det han känner. Att lyssna på känslorna och försöka tillgodose behoven även om han inte själv kan sätta ord på dem.

Vad gör man när ett stort fett betongblock ställer sig i vägen för ens barns drömmar? Det här är inget vi kan sopa undan med en curlingsop, inget vi kan avleda bort barnets uppmärksamhet ifrån, inget vi kan hota, muta, belöna oss ur. Nu är det på riktigt.

I morse gick vi på autopilot, vi gjorde säkert inte allt rätt och visst fanns det en egen oro att hantera men någonstans känns det ändå som om vi kan summera dagen med fler plus än minus. I morse var vi väldigt praktiskt lagda för att se om det fanns något vi kunde göra för att ge honom möjlighet att komma ut på isen igen. Samtidigt kan jag reflektera över några saker som jag tror var viktiga för honom både på kort sikt, men också på lång sikt:

  • Vi fanns där för honom, i hans känslor utan att gå igång på våra egna känslotankar och var de ledde oss.
  • Vi peppade honom att kämpa och inte tappa hoppet, men utan att pusha honom att göra saker som inte kändes rätt för honom.
  • Det slutliga beslutet om att gå ut på isen igen eller inte låg hela tiden hos honom.
  • Då han ville försöka men med möjlighet att välja hur mycket han gjorde och vilka övningar han kunde delta i besökte vi tillsammans ledaren innan morgonpasset. Han hade själv haft problem med ryggen och gav G möjlighet att själv bestämma över sitt pass.
  • När G väl tog beslutet att vi skulle åka hem, efter ett halvt första pass och försök att med värme och annat lindra smärtan, så kom några tårar. Vi möttes i en kram utan några barriärer mellan oss.

Jag tänker på hur jobbigt det hade varit för ett barn att ta ansvar inte bara för sina egna känslor utan också sina föräldrars, hur maktlöst det skulle känna sig om någon annan skulle bestämma huruvida de skall fortsätta göra något som gör så ont att det inte längre är roligt och jag tänker på hur ensamt det kunde vara för ett barn i en liknande situation vars kontakt med sina föräldrar inte tillät att de delade med sig av alla sina känslor på ett naturligt sätt.

Vad fick mig att skriva det här blogginlägget? Jo, jag skulle vilja mena på att det föräldraskap som Maria förmedlar och som vi båda levt med under en längre tid är så mycket mer än något som går att placera in på en skala mellan Auktoritär och Eftergiven som nästan hela föräldradebatten konstigt nog verkat ha snöat in på. Att mötas sina barn med ömsesidig respekt fungerar på så många fler tillfällen än är vi är oense om läggning, mat och läxor. Att möta sina barn med ömsesidig respekt kräver mer av att vi är vårt autentiska själva men gör det också möjligt för barnen att bli det helt naturligt. Att möta sina barn med ömsesidig respekt gör att de lär sig att förstå både sina egna och andras känslor och behov.

Jag är övertygad om att många av er som läser detta redan har ett förhållningssätt grundat i ömsesidig respekt, även om ni inte själva skulle beskriva det med era egna ord. Tyvärr så inser jag också att det finns många i världen som fortfarande ser världen i svart och vitt, som tror sig måsta välja mellan en svart och en vit sida även i föräldraskapet, en falsk dikotomi som vår äldste son skulle uttryckt det.   I min värld så innehåller idén om ett föräldraskap baserat på ömsesidig en hel palett med färger snarare än svart och vit.

Min förhoppning som jag vet att jag delar med Maria är att fler och fler skall få upp ögonen för hur viktigt det är med rika relationer i familjen, att bygga dem på ömsesidig respekt och hur viktigt och roligt det är att reflektera över sina tankar, känslor och behov.  Hjälp oss gärna genom att hitta bloggar, inlägg, böcker och artiklar som ni tycker hjälper er och dela dem med oss, era vänner och världen. Ju fler vi är som delar med oss desto fler kan vi få med oss och desto fler barn och unga kan få växa upp med en känsla av att vara sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar.

Tack för mig, jag hoppas Maria återkommer snart till datorn med ett nytt inlägg inom kort. (Edit 170828 Jag vill också vara tydlig med att G vill och kommer att fortsätta med hockeyn men vi kommer vara noggrannare med att värma upp och göra alla de övningar som hjälper hans rygg.)

PS! Tipsa gärna er kommun, skola, förskola, idrottsförening, kyrka om Marias föreläsningar, studiedagar och kurser. Om du själv är driven och har tillgång till en lokal som rymmer minst 25 deltagare kan du också kontakta oss för eventuellt samarbete.

Föreläsning som ger näring till din och barnets självkänsla

Jag är övertygad om att du får näring till din självkänsla när du blir sedd, hörd, bekräftade, respekterad och tagen på allvar av de människor som betyder mest för dig. Precis detsamma gäller för de barn du möter. De får näring till sin självkänsla när de blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar av människor som betyder mycket för dem. När du bidrar till dem, bidrar de till dig. Ni får känna er värdefulla precis som ni är. Du är tillräcklig och barnet är tillräcklig. Ömsesidig respekt går som en röd tråd genom hela föreläsningen.

Min föreläsning ”Att se och bli sedd-om nyfikenhet och ärlighet vid möten med barn” genomsyras av självkänsla även om jag inte lagt in självkänsla i titeln.

Jag tror att vi gör det vi gör för att vi försöker tillgodose våra behov. Precis på samma sätt tror jag att barn, gör det de gör för att tillgodose sina behov. När jag känner glädje, tacksamhet och liknande känslor vet jag att jag har fått behov tillgodosedda. När jag känner ilska, frustration och liknande känslor vet jag att jag har behov som inte blivit tillgodosedda. Känslor ger mig signal på om behov blir tillgodosedda eller inte.

När vi kan identifiera behoven hos oss själva och våra barn kan vi tillsammans hitta lösningar som kan tillgodose allas behov. Det är en utmaning men också en möjlighet.

När jag insåg hur mina tankar påverkar hur jag känner och väljer att agera blev det spännande att utforska mig själv. Jag har då möjlighet att påverka relationerna till mina barn men också till min partner och övrig omgivning. Jag kan ta ansvar, reflektera och göra annorlunda.

För att du ska få möjlighet att föreläsningen i din vardag skapas korta pauser då du kan reflektera själv (om du väljer det) eller med någon på plats. Föreläsningen passar dig som möter barn i din vardag. Självklart ger inte föreläsningen i sig näring till din och barnets självkänsla. Den ger förhoppningsvis inspiration i hur du kan tänka, känna och agera för att skapa förutsättningen för att både du och de barn du möter kommer att få näring till er självkänsla.

Då jag vet att det är extra roligt att dela en föreläsning tillsammans med vän eller partner har jag skapat fördelaktiga biljetter som uppmuntran. Om du väljer parbiljett kan du och din vän uppleva föreläsningen för 450 kr. Om du väljer kompisbiljett kan du och tre kompisar uppleva föreläsningen för 800 kr. Välj din biljett här.

Bokningen är bindande men inte personlig. Du kan överlåta biljetten till någon annan i det fall du får förhinder.

”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden (3 timmar, mitt tillägg) tog vägen!? Kändes inte det minsta långrandigt utan en bra balans mellan det du sa och att vi fick lite övningar.”

Dela gärna detta inlägg vidare till vänner och bekanta som gillar att inspireras när det gäller möten med människor.