Att säga Hej till den som är ensam

Genom åren har jag uppskattat de samtal jag har och har haft med mina barn. De är guldstunder som jag kommer att bära med mig hela livet. De öppnar sitt hjärta för mig och jag får äran att besöka deras inre för en stund. De delar med sig av sina utmaningar och jag får träna i att inte göra deras utmaningar till mina. De delar med sig av sina känslor och jag får träna i att inte göra deras känslor till mina. Jag vill inte att de ska känna att det de berättar blir en börda för mig för då tror jag de vill skydda mig och slutar berätta. Det här är en riktig utmaning eftersom det är så lätt att tänka tillbaka till egna erfarenheter och plötsligt är jag i dessa erfarenheter istället för i nuet. Jag andas och tänker nyfikenhet och intresse för barnets upplevelse.

Bild1Samtalen brukar ibland handla om klassen barnet går i och hur det ser ut med olika konstellationer. Vid ett samtal kom det fram att ett barn, X  inte hade någon att vara med. Mitt barn, Y, berättar att de bjudit in hen ett antal gånger men att hen inte vill vara med. Y funderar på vad hen kan göra mer och kommer fram till att hen kan säga hej när de möts. Hen säger hej under flera månaders tid men får aldrig något svar av X. Vi funderar tillsammans vad det kan bero på och kommer fram till att X kanske inte förstår att det är den som Y hälsar på. Det kan ju upplevas pinsamt att svara om det inte var till den man sa hej (En obehagskänsla som ett av våra barn delat med sig av tidigare) . Y börjar lägga till namnet i sin hälsning. Inom några dagar börjar X hälsa tillbaka. Det är till och med så att X kan hälsa och säga hej då först.

Det kan ta tid att få kontakt men det är helt klart värt det. Jag tror att det är viktigt att vi vuxna förstår att det inte alltid är så lätt, varken att vara den som är ”ensam” eller de som vill öppna upp för att personen ska få komma in i en grupp. Det är inte lätt det här med ensamhet men jag tror att det är viktigt att skilja på ensamhet som är självvald och ensamhet som inte är självvald.

PS! För min del är det självklart att jag kan vara både förälder och vän med mina barn. Jag skriver mer om det i detta inlägg.

Om mitt inlägg bidrar till dig får du gärna dela det vidare.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s