När barnet blir ett Det

I dag var det tänkt att jag skulle fortsätta min bloggserie med självförtroende men något viktigare kom i mellan, en ettåring har blivit disciplinerad så att hon dog. Lars H Gustafsson skriver om denna händelse under rubriken Fridlys barn.

Jag är en trogen läsare av Lars böcker och genomgående har han ett barnperspektiv och jag är så tacksam för att han bidrar med sina tankar till oss föräldrar. Han reagerar och agerar när något är på väg att bli galet. I hans bok Växa-inte lyda tar han avstånd från Nannyprogram och föräldrastödsprogram som uppmuntrar till maktutövning. Det Lars också brukar ta upp är betydelsen av att ha kunskap om barns utveckling. Vad kan vi egentligen förvänta oss att vårt barn ska klara av? Kan en ettåring gå och lägga sig och sova bara för att vi säger åt hen att göra det?

Mamman som dränkte sin dotter i en vattenhink blev instruerad av sin engelska pojkvän via videolänk hur hon skulle straffa flickan för att hon inte gick och la sig efter att ha vaknat mitt i natten. Tidigare hade flickan disciplinerats genom att tvingas äta chilipulver, stått i skamvrån med sammanbundna ben och fått sin mun igentejpad för att hon grät. Hur kan det gå så här långt? Fanns det ingen i omgivningen som kände till hur hon blev behandlad? Varför gjorde ingen något?

Det är lätt att luta sig tillbaka och tänka att det här var så extremt, det här händer inte så ofta. Fast maktutövning sker runt omkring oss hela tiden. Jag har tidigare skrivit om ett barn som fick sin mun igentejpad och andra kränkande händelser. Inom särskolan väljer en del att spänna fast barnen för att de ska sitta stilla. Barn sätts i vagn i en skrubb på förskolan tills de slutar protestera berättar Lars i Karlavagnen. TV4 väljer att visa Tre dygn med Nannyn där de väljer att sätta en treåring i rumsarrest i 20 minuter. Även här reagerar och agerar Lars genom detta inlägg. Trots att Hovrätten i Övre Norrland anser att det inte är lagligt att låsa in ett barn på rummet väljer TV4 att försvara sitt val av program. I ett radioprogram som både Lars och Eberhard deltar i kallar Eberhard Nannyns metoder för triviala. Tack och lov fylldes etern av fantastiska föräldrar som främjade ett mer humant sätt att vara med barn. Om Eberhards bok har jag många tankar som du gärna får läsa här. Karlavagnen benämner inslaget ”skamvrå eller fri uppfostran”, precis som i Eberhards bok saknas nyanserna. Det finns ju faktiskt förhållningssättet med grund i ömsesidig respekt. Jag skrev lite om olika ledarstilar här.

Föräldraskapets utmaningar och möjligheter heter min blogg. Med den önskar jag sprida ett förhållningssätt som är baserat på ömsesidig respekt. Att ha en sådan relation med våra barn är fantastiskt och jag önskar alla den möjligheten. När vi nu upplever utmaningar skulle jag önska att det fanns naturliga forum för att reflektera över frågor som gäller livet och framförallt föräldraskapet och att föräldraprogram innehöll mer om anknytning och mindre om belöningar och bestraffningar som är maktutövningar. Jag önskar att denna mamman hade haft möjlighet att reflektera tillsammans med andra så att hon hade förstått att det fanns andra vägar än att kränka och i det här fallet dränka barn. Jag tänker på en sak som Lars har skrivit:

”En lika viktig fråga är vad som händer med oss. Vad händer med den människa som regelmässigt utövar makt och försätter en medmänniska, till och med ett försvarslöst barn, i vanmakt? Föräldraskapet innehåller alltid sin beskärda del av maktutövande. Vi måste vara tydliga med vad som gäller, skydda våra barn mot uppenbara faror och ingripa när barn skadar andra barn.

Men makt korrumperar, så var går gränsen? Det är så lätt att vi börjar tillåta oss både det ena och det andra. Barnet blir inte längre en människa utan ett Det, ett föremål som vi styr och ställer med för att det ska bli som vi vill ha det.”

När jag läste om hur denna ettåring fick sätta livet till pågrund av maktutövning så kände jag igen mig i det Lars skriver nedan:

”Jag fylls av en fullständigt oresonlig vrede. Mot dem som misshandlar ett barn till döds på det viset. Men också mot dem som talar om barnuppfostran som en maktkamp som till varje pris måste vinnas av föräldern och som menar att nannymetoder gott kan accepteras för att uppnå det syftet. Inte för att dessa debattörer skulle försvara misshandel av det här slaget. Men för att de inte förstår vilka krafter de släpper lösa när de talar om vikten av hårdare tag och då accepterar respektlös behandling av barn.” Lars H Gustafsson

bildchiliInnan jag avslutar detta inlägg ville jag försöka sätta mig in i det den lilla flickan fick uppleva. Direkt kommer tårarna och jag känner alla möjliga känslor. Jag tänker på de straff hon fick erfara och minns hur jag förstörde en köttfärssås genom att ha i lite för mycket chili. Hur känns det att ta en sked med chili? Jag börjar måtta upp i en tesked men stannar efter att jag fyllt den med vad jag inser är mindre än en tiondels kryddmått när jag byter från tesked till kryddmått. Jag tar det i munnen och ganska snabbt bränner det som bara den i munnen och på läpparna. Jag spottar ut och tar vatten men kommer då ihåg att mjölk är bättre. Trots att jag inte gillar mjölk fyller jag munnen med en stor klunk. Även nu flera minuter senare är min mun fortfarande inte bra. Hur kan någon utsätta en annan människa för kränkningar som denna flicka blev utsatt för? Kanske handlar det om det Lars skrev om, att barnet blir ett ”det”.

Jag tror inte på mer maktutövning. Jag tror på betydelsen av intresse, empati, ärlighet, likvärdighet, ömsesidig respekt och kärlek.

#blogg100

Annonser

4 thoughts on “När barnet blir ett Det

  1. Blir ledsen när jag läser detta. Jag förstår inte hur man kan göra så. Hur man kan förvänta sig att barn ska kunna allt vi vuxna begär. Hur kommer man ens på tanken att straffa sitt barn? Hur kan man ha ett så pass stort maktbehov att man ger sig på små oskyldiga barn? Det är fruktansvärt. Ser på min son, min fina underbara pojke och blir fylld av lycka. Jag är så tacksam över att ha honom i mitt liv. Jag kan för allt i världen inte förstå hur man kan skada en sån liten människa, när jag vill göra allt för att han ska må bra och inte utsättas för obehag. Jag blir rädd för verkligheten.

  2. Ping: Eldsjälar som ger oss föräldrar inspiration | Maria Kleins blogg

  3. Ping: Vidriga konsekvenser vid syskonbråk | Maria Kleins blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s