Här vill jag inte vara!

Anknytning är så otroligt viktigt när det gäller relationen mellan förälder och barn men också i relationer på förskolan. Att vuxna skapar god kontakt med barnen och gör att de känner sig sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Att de känner sig värdefulla precis som de är.

Jag vill börja detta inlägg med att hälsa alla nya läsare varmt välkomna. Att min blogg igår hade över 6000 visningar är helt otroligt och jag vill tacka för ert förtroende och er vilja att sprida mina inlägg vidare. Ni som valt att prenumerera på mina inlägg kommer under de närmaste 62 dagarna få ett inlägg per dag, ifall jag nu lyckas fortsätta blogga resten av de 100 dagarna som ingår i #blogg100. Det är i alla fall mitt mål. Sedan kommer nog inläggen att publiceras lite glesare. Jag har ju faktiskt en bok att skriva 😉 (Jag undrar hur jag lyckats smita från den hela tiden) Men nu till dagens inlägg.

Genom alla år som jag har haft barn inom förskola har jag reflekterat över några avgörande punkter för att barnen ska känna att de är värdefulla och de ska känna att de vill knyta an:

Bild1Att pedagogen välkomnar barnet på morgonen. Att barnet känner att det är en person som är önskad och efterlängtad. Endel barn behöver mötas upp i hallen och andra barn trivs med att få ta de första stegen och då kan personalen sitta på behörigt avstånd medan det välkomnar barnet. Att detta morgonmöte blir så bra som möjligt kan jag som förälder påverka genom att komma i god tid före frukost. När väl frukosten har börjat brukar personalen behövas inne i köket.

Att pedagogen väljer att låta barnet känna det känslor de känner utan att de försöker avleda i första steget. Att de förmedlar att alla känslor är OK.

Att pedagogen under dagen behandlar barnet med kärlek och respekt. Att de väljer att försöka se behovet bakom beteendet och inte stämpar barnet som barnet som puttar, slåss, bits.

Att pedagogen försöker ta sig tid att när barnet vill ha närhet ge det närhet. Även om det är endast en kort tid så betyder den här stunden så mycket. Kanske saknar barnet föräldrarna och behöver en stund i famnen för att känna sig trygg.

Att pedagogen när jag hämtar pratar positivt om dagen till mig och att den till barnet säger vi ses i morgon eller efter helgen eller vad det nu kan vara. Att de förmedlar att de ser fram emot att träffa barnet igen. Om de har något att ta upp som varit negativt vill jag att de tar mig åt sidan och berättar utan att barnet är med eller väljer att ringa mig på telefonen. Barnet ska aldrig behöva känna att vi pratar över dess huvud.

Att de låter barnet få knyta an till personal en efter en om det är det som barnet förmedlar att det vill göra. Jag minns en gång när mina barn verkligen gillade en speciell pedagog och arbetsgruppen kommit fram till att denna pedagog inte skulle ta emot barnen för att barnen skulle tränas i att acceptera en pedagog som de inte riktigt velat knyta an till. Den speciella pedagogens bil stod på parkeringen så barnen visste att hon var där men hon kom inte från de rum som de såg att hon var i. Arbetsgruppen hade bestämt att hon skulle gömma sig. Situationen blev väldigt konstig och barnen tappade förtroendet för pedagogen en tid. Självklart kan pedagoger vara upptagna men det här handlade inte om det.

Ett av mina barn har direkt trivts på förskolan och väldigt sällan gråtit vid lämning men när hen en morgon kom till förskolan var det inte ordinarie personal som mötte upp men ändå en välkänd person. Personen sa: Hej x. Du kan behålla kläderna på men byt ut gymnastikskorna (som hen stolt velat visa upp). Jag förstod att hen inte kände att det blev helt bra så jag bestämde snabbt att vi skulle byta overall så fick vi lite mer tid tillsammans medan de övriga barnen klädde på sig. När jag sitter i soffan med hen i knä lutar sig hen mot mig och säger ”Här vill jag inte vara!”

Så lite gjorde så stor skillnad. Istället för det vanliga bemötandet möttes hen av kommandon och direkt kände hen sig inte välkomnad.

Har du några tips för hur pedagoger kan göra för att knyta an till varje barn? Har du några tips på hur vi som föräldrar kan underlätta detta?

Jag inser att det är ett otroligt svårt uppdrag men som gammal fotbollstränare vet jag att det här är hur viktigt som helst.

#blogg100

 

Annonser

2 thoughts on “Här vill jag inte vara!

  1. Ping: Skrik vid hämtning på förskolan | Maria Kleins blogg

  2. Ping: Att lämna ett gråtande barn på förskolan | Maria Kleins blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s