Världens bästa mamma

bildsupermotherÄr det viktigt att bli den bästa mamman? Vem är det som avgör om vi är det? Om det fanns en perfekt förälder så skulle åtminstone jag inte vilja vara barn till den förälder. Tänk vilken otrolig press det skulle vara. Jag har tidigare skrivit om good enough parent och varför jag är stolt över att jag valt att våga se mig själv och valt att förändra mitt föräldraskap. I dag vill jag skriva om att vi är ledare i våra egna liv och själva väljer vad vi ska ta till oss av det vi läser och hör.

När jag hade föräldragrupp i går pratade vi bland annat om ett citat från Jesper Juuls bok ”Ge plats för familjen”

”Den bästa tumregeln är att man aldrig ska göra något för barn som de kan göra själva.”

Det här är ett typexempel på regel som vi föräldrar kan haka upp oss på. En ”expert” skriver att man ALDRIG ska gör något för barn som de kan göra själv. Innebär det att om jag gör något för mitt barn som det kan göra själv då gör jag fel. Finns det ”rätt” och ”fel”?

Jag lutade mig fram mot deltagarna och sa: Jag tar B som fyller fyra år i januari i mitt knä varje morgon och klär på honom overallen. För vet ni vad, Jesper Juul bor inte i min familj. Ett befriande skratt hördes. Det är faktiskt jag som själv väljer om jag klär på mitt barn oavsett om det kan det själv eller inte. Om mitt barn visade mig att det inte kändes bra att jag klädde på honom då skulle jag reflektera omkring mitt handlade och göra annorlunda.

Precis så här utgår jag ifrån att alla föräldrar förhåller sig till det som ”experter” och andra som gillar att uttala sig om föräldraskap skriver eller säger. Min favoritbloggare Petra Krantz Lindgren skrev för någon dag sedan ett inlägg om vad hennes intention är när hon skriver, läs mer om det här. Jag inser när jag läser hennes inlägg att jag inte varit så tydlig som jag borde vara omkring min tanke när jag skriver och föreläser om föräldraskap. Det är dags att bli mer tydlig och det behöver göras nu, även om det kanske hade varit snyggare att inte skriva mitt inlägg så snart efter Petra har skrivit sitt. Jag gillar att uttala mig om föräldraskap i både skrift och tal, det är det jag brinner för just nu. Jag har en vision om att alla människor kan förverkliga sina drömmar. Att alla människor ska få känna sig sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Att alla människor ska uppleva ömsesidig respekt. Och då jag är övertygad om att detta tar sin början i familjen är det där jag just nu vill bidra med mina tankar om hur det kan gå till. Observera ”hur” det kan gå till inte ”ska” gå till.

När jag är och föreläser eller håller i föräldragrupper väljer jag att se på deltagarna som hjältar i sina egna liv. Att de har sina egna drömmar och mål. Att de har egna svar på sina egna frågor. Att de kan smaka på det jag säger och sedan själva välja vad de fortsätter att smaka på, vad de kan tänka sig att smaka på vid annat tillfälle eller vad de vill spotta ut och aldrig mer smaka på igen. Jag tror att varje förälder själv kan ta ansvar i sina liv och välja vad som passar i just deras familj. Varje människa är unika och varje relation är unik.

Just för att jag tror på föräldrarnas förmåga att själva välja vad de vill ta med sig väljer jag ibland att utmana föräldrar att se på sig själva och situationen istället för att stirra sig blinda på barnet och dess ”problem”.

”Barnets beteende är inte problemet, det är lösningen på ett problem som barnet upplever”

Jag kommer att fortsätta förmedla vad jag tycker när jag föreläser eller sitter med i en grupp men jag behöver bli ännu bättre på att förmedla att det jag säger inte är ”det rätta sättet” utan det är ett sätt. Ett förhållningssätt som jag själv har haft stor nytta av och som jag upplever har hjälpt mina barn att drömma och försöka nå sina drömmar. Det förhållningssättet handlar om att våga vara mig själv och hitta min inre motivation. Att jag tar ansvar för mina val och de konsekvenser som följer av mina val. Att jag kan ”misslyckas” utan att jag är misslyckad. Att jag ärlig med vem jag är samtidigt som jag är nyfiken på vem barnet är. Att när alla känner sig sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar väljer vi i högre grad att samarbeta för att vi vill inte för att vi måste. Att belöningar och bestraffningar är yttre motivation som kan sätta den inre motivationen ur spel. Att det är viktigt att fundera innan vi använder dessa. Att barn gör som vi gör fick Ulrika By erfara, jag hänvisar till hennes krönika i detta inlägg. Att ömsesidig respekt handlar om både mig och barnet, vårt samspel.

Jag kan ärligt säga att jag inte lever som jag lär varje dag. När jag inte gör det så har jag flera stycken som informerar mig om mitt beteende. I stunden kan det kännas väldigt jobbigt att ha alla dessa läromästare omkring mig men mest av allt är jag tacksam. De hjälper mig att vara den Maria jag vill vara. Jag vill möta andra med kärlek, omtanke och förståelse. Här finns exempel på när jag inte levt som jag lär: Inte lyssnar och när jag skrämmer mina barn eller gör mitt barns hjärna liten.

Visst har ni insett att det är omöjligt att få priset ”World¨s greatest super mother” såvida du inte är en man. Eller tycker du att statyn ser ut som en kvinna? Ja, jag förstår att det ska likna en oscarstaty men kunde inte låta bli att skratta när jag tänker på att det är en man.

Jag tror inte våra barn vill ha en supermamma, jag tror de vill ha oss precis som vi är.

Advertisements

3 thoughts on “Världens bästa mamma

  1. Jag är en helt vanlig mamma, När jag tänker efter så har jag fått det vackraste beviset på mitt föräldraskap av alla mina barn om än i olika åldrar och olika situationer… den underbara lappen ”Världens bästa mamma”, den varmaste kramen och den utforskande relationen som fortsätter att växa. Det är inte den stora ”Oskarsstatyn” som är målet i mitt föräldraskap utan de vardagliga små guldkornen av att få vara en del av mina barns liv och bjuda in dem i mitt liv. Jag behöver inte vara ”World´s greatest super mother” då jag vet att jag är Världens bästa mamma till mina barn. Det är inte svårt att vara bästa mamman när man har de bästa barnen…. för de är mina./ Anette

    • Tusen tack Anette för din kommentar som får mig att bli alldeles varm i hjärtat. ”Det är inte den stora ”Oskarstatyn” som är målet i mitt föräldraskap utan de vardagliga små guldkornen av att få vara en del av mina barns liv och bjuda in dem i mitt liv” Den meningen ska jag bära med mig, framförallt att se och förmedla att det är guldkorn varje gång vi får ta del av våra barns liv och väljer att bjuda in dem till våra. I går när vi gick genom skogen hem från förskolan stannade min treåring och tittade upp och sa: Trädet är stort. Jag svarade: Ja, trädet är verkligen stort. Då lyfte han sin hand och sa: Hej trädet. Vilket guldkorn i vardagen. Att kunna se varje träd som ett nytt möte. Jag önskar att vi i dagens stressade samhälle kunde stanna upp och se världen genom våra barns ögon. Tänk vad mycket vackert vi skulle se och vad många nya givande möten vi skulle ha. Varje gång vi ser världen genom våra barns ögon knyter vi ännu djupare kontakt med dem och vi berikar varandra. I dag efterfrågar många föräldrar egen tid medan jag skulle vilja fokusera på egenvård. Att vi tar hand om oss och att det faktiskt även kan ske i samspel med våra barn och att hitta mikropauser i vardagen. Känner att när jag nu läst din kommentar och svarat på den försvann den huvudvärk som jag idag vaknat med. Nu ser jag fram emot en fantastisk dag fylld med mycket nya möten och insikter.

  2. Ping: Den perfekta föräldraskapsboken! | Maria Kleins blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s