Varför leker du inte med någon?
En fråga som jag tror vi är många som ställer till våra barn när de inte leker med någon under tex ledighet.
Varför ställer vi den frågan?
Är vi rädd att vårt barn är utan kompis?
Om barnet har kompisar i skolan/förskolan
men väljer att inte vara med någon på fritiden kanske det finns någon anledning till deras val.
Har ni tänkt på att barn faktiskt kan ha behov av vila och återhämtning? Att efter flera veckor med ständig kontakt med klasskompisar och pedagoger så är deras umgängeskvot rätt välfylld.
Att ständigt vara trevlig och relatera till flera olika personligheter kan vara arbetsamt. Under skolveckor har barnet inget val, det är bara att anpassa sig till alla dessa kontakter.
När det blir helg eller långledigt kanske de känner ett behov av vila från relationer.
Men när de följer sina behov reagerar vi med att signalera att de känner fel eller till och med att barnet är fel. Det gör vi genom att upprepade gånger fråga: Varför leker du inte med någon? Ska du inte gå och fråga om x vill leka med dig?
Vi vuxna är själva ganska dåliga på att vila från relationer. Vi är verkligen inte tydliga med våra behov av lugn och ro. Vårt behov av att få vara med oss själva. Undrar om det beror på att vi hade föräldrar som signalerade att det var något fel på oss när vi inte lekte med andra under olika perioder av ledighet.
Personligen har jag mer och mer börja uppskatta perioder av att vara helt själv. Det har tagit tid att uppskatta tystnaden och ensamheten. Ensamhet är inget hemskt så länge den är självvald.
Låt barnet få vara i lugn och ro när de är lediga. Det är ett behov som är bra att ha med sig redan från barnsben.
Maria Kleins blogg 
Jättebra och viktig poäng, Maria! Barn idag har alldeles för få tillfällen att bara få vara, umgås med sig själv, sina egna tankar och sin egen kreativitet – där ingen annan vare sig ”serverar” eller lägger sig i och påverkar vad de gör eller hur! Det kan vara en livsnödvändig fristad att få landa i och sortera bland tankar och känslor, vilket gör att barnen växer inombords. När de sedan är redo att möta omvärlden igen och interagera med andra brukar de som regel visa det! 🙂
Kram
Annika
Ja, vi har alla behov av att bara vara och då tror jag att många tankar och idéer kan komma till oss som vi annars missar i vardagen.
Skickat från min iPhone
Ja, vi har alla behov av att bara vara. När vi ger oss den möjligheten tror jag också att nya tankar kan starta som vi skulle missat i vardagen.
Pingback: Vad kan vi göra med familjen? | Maria Kleins blogg
Pingback: Familjetid, grunden till en harmonisk familj | Maria Kleins blogg
Så sant det du skriver. Jag hade för ett tag sedan ett samtal med mitt 8-åriga barnbarn om hur man kan känna sig. Han berättade om sin olika ”humör”. Att han ibland kände sig glad, ledsen osv. Och så säger han helt glatt
”Ibland känner jag för att leka med kompisar, men det händer inte så ofta.”
Han är helt nöjd med att ha det så.
Min 9 åring är ett ”sådant” barn som vill vara själv på helger och lov. Nån gång i veckan på lovet vill han leka med någon för att han är uttråkad. Han har vänner som kommer och ringer på men han vill inte leka. Nackdelen kan vara att när det ”passar” sonen att leka så är det inte alltid kompisarna vill leka med honom. Så ibland måste vi föräldrar ”tvinga” honom att leka om han varit själv för många dagar för att han i sin tur inte ska bli utanför. Han gillar att leka med sina kompisar så när han väl är ute så leker han i många timmar med sina kompisar.
Det är verkligen en balansgång. Underhålla sina relationer samtidigt som man är uppmärksam på sina egna behov. Inte lätt.