Överskatta inte tvååringens förmåga

En tvååring är endast två år. Något som borde vara självklart men inte alltid är det. Det kan vara värt att säga, en tvååring är endast två år, om och om igen för dig själv när du ställer krav på din tvååring som hen uppenbarligen inte kan leva upp till. Du kan förklara hur pedagogiskt och logiskt som helst vad hen får och inte får göra. Hen kommer ändå inte att kunna leva upp till dina förväntningar. Inte för att hen inte vill utan för att hen inte kan.

Bild1När inte hen kan leva upp till dina förväntningar kanske du blir arg och skäller. Om barnet då skrattar dig rakt i ansiktet vill jag att du tänker på att skratt är ett sätt att hantera en obehaglig känsla. Skrattet är inte en medveten handling för att håna dig. Skrattet påminner dig om att barnet är två år och behöver att du ser, hör, bekräftar, respekterar och tar hen på allvar. När vi blir arga skyddar barnet sig själv genom att stänga av. När jag låter två vuxna göra en övning där den ena är ”barn” som sitter på en stol och den andra är ”vuxen” som skäller så brukar sällan barnet minnas vad den vuxna sagt. De stänger helt enkelt av. Jag tror att barnet kommer att minnas känslan av rädsla men inget av det vi säger. Barn lär sig när de känner att vi finns där för dem. När vi visar medkänsla och förståelse. När vi sätter ord på deras känsla och behov och tillsammans försöker hitta lösningar. Utgå ifrån att barnet försöker tillgodose ett behov och försök hitta andra sätt att tillgodose det behovet på. Vilket behov försöker barnet tillgodose? Läs gärna mer om behoven bakom beteendet här. Ett barn som puttar ett annat barn kanske försöker tillgodose sitt behov av integritet. Det puttar undan någon som kommer för nära. Kanske är det behovet av lek, de har sett andra barn leka kull. Kanske är det behovet av kontakt, de puttar och den andra ger ljud ifrån sig. Eller de puttar och då kommer mamma springandes. Jag minns en mamma som berättade att hon en gång hade fått svar på frågan Varför? Barnet bet sitt syskon och mamman frågade varför. Barnet svarade: För då kommer du. Det går för övrigt rysningar genom min kropp när jag hör föräldrar säga: ”Hen vill bara ha uppmärksamhet” och ignorerar barnet. Alla människor vill bli sedd, hörd, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Sätt ord på behoven och försök tillgodose dem istället. Sedan kommer vi till frågan: Vid vilken ålder gör vi allt rätt?

Är du sugen att lära känna dig själv och ditt barn/dina barn genom att utforska behov? Då kanske min kurs ”Dina och barnets behov – kommunikation och konflikthantering utifrån ömsesidig respekt” är något för dig. Det spelar ingen roll vilken ålder ditt barn eller du har. Behov är generella och oberoende av tid, plats och person. Nästa kurs i Umeå har följande datum: 17 september, 15 oktober och 19 november. Läs mer här.

Annonser

Pedagog eller förälder till tonåring i Skellefteå

Den 21 maj kommer jag till Nyhamn utanför Skellefteå. När våra barn närmar sig tonåren kan vår relation testas ordentligt. ”Tonåringen går igenom en period av kroppslig förändring men också en fullständig ”ommöblering” av hjärnan”. Det är som Lars H Gustafsson skriver i sin nya bok ”Relationsrevolutionen” att det är lätt att vi underskattar betydelsen av den hormonstorm som tonåringens inre kommer att vara med om. Deras sexualitet väcks på allvar till liv men deras känsloliv kommer också i svängning. De blir både hatiska och förälskade, både arga och kärleksfulla och svängningarna mellan ytterligheterna går snabbt.

Jag tänker att tonåringen går igenom en stor förändring både kroppsligt och mentalt. Vi föräldrar kanske inte känner igen dem och uttrycker detta vilket skapar ytterligare frustration för tonåringen som ställer sig frågor:  Vem är jag? Vad är meningen med livet? Är jag värdig kärlek? Är jag tillräcklig?

Tonåringen kan känna sig ensam i en värld som inte förstår de utmaningar som de ställs inför. De kanske möts av kommentarer som: Det finns de som har de värre. Själv minns jag ”Tänk på barnen i Afrika” som kastades på oss när vi klagade som ungdomar.

Precis som i andra utmaningar när det gäller föräldraskapet tänker jag att fokus för min del ligger på att underhålla relationen och inte låta något eller någon komma i mellan.

Hur kan jag berika vår relation? Hur möter jag min tonåring på morgonen? Hur möter jag min tonåring efter skola och jobb? Vad kan jag som förälder göra för att fortsätta ha kontakten? Jag vill vara tydlig med att jag värnar relationen till min tonåring men det innebär inte att jag skulle släppa på mitt föräldraansvar. Jag är fortfarande ansvarig för att fatta ”obekväma” beslut som tonåringen ännu inte är mogen att fatta själv.

Jag tänker också att vi kan få lite vägledning om vi funderar på vad vi själv behövde när vi var tonåringar. Vad gjorde våra föräldrar som var bra? Vad hade de kunnat gjort annorlunda? Om vi idag skulle gå igenom samma förändring som våra tonåringar vad skulle vi ha önskat? Kanske lite omtanke och kärlek.

Precis som i alla relationer är det viktigt med NÄT. Att vi försöker fånga in både våra tonåringars och våra egna känslor, behov och önskningar samt tillsammans försöker finna lösningar.

  • Nyfiken på vad den andra tycker, tänker, känner, behöver och önskar.
  • Ärlig med vad jag tycker, tänker, känner, behöver och önskar.
  • Tillsammans hitta lösningar som tillgodoser både den andras men också mina egna behov.

Men vi föräldrar är ju inte heller mer än människor och kan behöva lite kärlek och omtanke. Det är inte alltid våra tonåringar kan ge oss detta då de är fullt upptagen med sitt eget kaos. Men vi kan alltid ge oss själva lite självmedkänsla. Att inse att jag inte är ensam om mina upplevelser. Det finns fler tonårsföräldrar som är med om liknande saker. Jag kan omfamna mig själv och visa mig medkänsla på samma sätt som jag kan visa min tonåring medkänsla. Jag är tillräcklig och värd att älskas. Jag kan sätta ord på mina känslor och behov och förmedla dem till min omgivning.

Ingen är tankeläsare och få är minnesmästare

Vi kan behöva upprepa våra önskemål.

Bild1Jag önskar dig varmt välkommen till Nyhamn mellan 13-16 den 21 maj. Jag erbjuder en rabatt ifall ni är fyra stycken som går samtidigt. Då betalar ni 600 kr annars är priset 175 kr per person. Anmälan här.

Jag kan också ta betalt på plats med Izettle men ni behöver ändå berätta att ni kommer eftersom det kommer att finnas fika till självkostnadspris på plats och vi vill att det ska räcka till alla.

Sprid gärna till vänner och bekanta i närheten av Skellefteå.

Tack till trogna läsare och en önskan om hjälp

Bild1Jag känner mig glad och tacksam över att många följer min blogg. Jag lovar att aldrig mer göra Blogg100 som jag förstod gjorde att endel valde att sluta följa min blogg. När jag nu har föreläst en hel del är det extra roligt att mina läsare ger sig till känna i publiken. Tack för det!

Jag får ofta förfrågningar om jag kan komma till läsares hemorter och det allra enklaste är om ni hittar någon förening, kyrka, skola eller förskola som kan tänka sig att arrangera ett evenemang. Det kan vara föräldramöten eller andra inspirationstillfällen. För att nå ut till så många som möjligt behöver jag din hjälp.

Jag som gillar att göra saker på en gång tänker träna mig i tålamod. Det är helt enkelt dags att bli lite proaktiv! Jag tänker helt enkelt planera mitt företagande för en gångs skull. Just nu tänker jag se till att boka in några föreläsningar och kurser inför hösten 2016 och våren 2017. Jag har såklart fortfarande möjlighet att med kort varsel komma innan sommaren. Jag kommer gärna och föreläser på förskolor och skolor. Om några enheter går ihop blir det kostnadseffektivt även om jag behöver resa med övernattning. I Stockholm, Göteborg och Linköping kan jag fixa övernattning så till dessa orter blir det endast resekostnader som tillkommer. En föreläsning kostar ca 12 000 kr exklusive moms. Det kan bli billigare om flera bokar under samma resa samt dyrare ifall man vill ha ett material som jag ännu inte hunnit skapa. Ett tips är att anordna en studiedag för pedagoger på dagen och en föreläsning för föräldrarna på kvällen. Då kan ni slå två flugor i en smäll. Jag är öppen för förslag på lösningar och priser.

I dagsläget har jag tre föreläsningar som jag gärna förmedlar.

Att se och bli sedd – om nyfikenhet och ärlighet vid gränssättning. Föreläsningen tar upp betydelsen av att både vuxen och barn blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar genom nyfikenhet, ärlighet och ömsesidig respekt. Den passar bäst för föräldrar och pedagoger med barn i åldrar upp till åtta år. Men om man har lite fantasi som deltagare har åldern ingen betydelse. Det mesta går att omsätta till möten med såväl 12 åringar, tonåringar och partners 🙂

Du fattar ju ingenting – att förstå tonåringen och skapa kontakt. Föreläsningen tar upp hur vi ibland hindrar kommunikation och hur vi kan göra för att skapa kontakt. Den passar bäst för föräldrar och pedagoger med barn i åldrarna 10 och uppåt. Men om man har lite fantasi som deltagare har ålder ingen betydelse. Det mesta går att omsätta till möten med allt från yngre barn till vuxna.

Barn som trivs och utvecklas – om att skapa möjligheter i hemmet och skolan. Föreläsningen tar upp om motivation och behoven kompetens, autonomi och samhörighet. Vad som hjälper och vad som stjälper. Den passar bäst för föräldrar och pedagoger med barn i skolåldern. Men alla behoven som tas upp har även yngre barn och vuxna så det går lätt att omsätta till möten med alla åldrar.

Alla föreläsningarna är tre timmar långa men kan kortas vid behov. Alla tre går också att ordna som studiedagar eller workshops. Jag har även en kurs som jag kan hålla på helger om lokal går att ordna. Den kursen handlar om förälderns och barnets behov samt hur allas behov kan bli tillgodosedda.

Studiedagen ”Om nyfikenhet och ärlighet vid möten” uppskattades rejält av pedagoger i både Vindeln och Göteborg.

På frågan ”Skulle du rekommendera denna studiedag till andra kollegor?” svarade deltagare:

”Absolut, innehållet är mycket värdefullt för alla inte minst för oss som jobbar med barn.”

”Ja, det skulle jag verkligen kunna. Du är en inspirerande person som helt utan manus pratar och det gör det levande, du tar konkreta episoder från ditt liv, man kan sätta ihop din teori med praktiska exempel och koppla ihop det.” PS! Jag har såklart ett manus.

”ABSOLUT!!! Fantastiskt bra och utvecklande för mig själv och hur jag ska tänka kring och bemöta andra!”

”Ja, det skulle jag göra, inte bara till kollegor utan i allmänhet. Jag tycker att det är viktigt att se en person ur ett perspektiv där det inte finns något rätt eller fel, utan där vi ser och bemöter personen utifrån den själv.”

Följ mig gärna på Facebook.com/familjecoachen eller prenumerera på mina inlägg här på wordpress. Dela gärna vidare om du gillar det jag skriver.

Möter du tonåringar i din vardag och bor i Skellefteå?

Då hälsar jag dig hjärtligt välkommen till min föreläsning i Nyhamn den 21 maj mellan 13.00-16.00. Jag lovar dig skratt och a-ha upplevelser när du får chans att reflektera över den viktiga relationen mellan vuxen och tonåringar. Om jag ska vara ärlig så kommer du att kunna relatera det jag tar upp även till andra relationer oavsett om det gäller barn eller vuxna. Vi är ju alla människor oavsett ålder.

Vi kommer att hålla till i Nyhamnsgården i Nyhamn och det kommer att finnas möjlighet att köpa fika till självkostnadspris i pausen eftersom en förälder har erbjudit sig att fixa detta.

Min önskan är att ni ska lämna föreläsningen med inspiration när det gäller möten med människor. Inspiration som leder till ännu mer kontakt. Kanske kommer responsen som illustreras i denna bild att vara blott ett minne.

Bild1

 

Jag kan tänka mig att även ungdomar kan ha utbyte av att besöka föreläsningen.

Verkar det intressant? Är ni fyra vänner som vill dela denna upplevelse så finns det ett specialerbjudande till er. Det finns två olika biljetter. En för enskilda biljetter och en som gäller för fyra personer. Anmälan och biljettköp kan du göra här.

Är ni några på ett företag som vill att jag ska skicka faktura går självklart det att ordna. Maila mig på info@mariaklein.se Jag har också möjlighet att ta betalt med iZettle på plats men då vi anpassar fikat efter antalet deltagare kan ni gärna meddela att ni kommer.

Att vara tonårsförälder är inte alltid så lätt

När våra barn närmar sig tonåren testas våran relation ordentligt. ”Tonåringen går igenom en period av kroppslig förändring men också en fullständig ”ommöblering” av hjärnan. Det är som Lars H Gustafsson skriver i sin nya bok ”Relationsrevolutionen” att det är lätt att vi underskattar betydelsen av den hormonstorm som tonåringens inre kommer att vara med om. Deras sexualitet väcks på allvar till liv men deras känsloliv kommer också i svängning. De blir både hatiska och förälskade, både arga och kärleksfulla och svängningarna mellan ytterligheterna går snabbt.

Jag tänker att tonåringen går igenom en stor förändring både kroppsligt och mentalt. Vi föräldrar kanske inte känner igen dem och uttrycker detta vilket skapar ytterligare frustration för tonåringen som ställer sig frågor:  Vem är jag? Vad är meningen med livet? Är jag värdig kärlek? Är jag tillräcklig?

Tonåringen kan känna sig ensam i en värld som inte förstår de utmaningar som de ställs inför. De kanske möts av kommentarer som: Det finns de som har de värre. Själv minns jag ”Tänk på barnen i Afrika” som kastades på oss när vi klagade som ungdomar.

Precis som i andra utmaningar när det gäller föräldraskapet tänker jag att fokus för min del ligger på att underhålla relationen och inte låta något eller någon komma i mellan.

Hur kan jag berika vår relation? Hur möter jag min tonåring på morgonen? Hur möter jag min tonåring efter skola och jobb? Vad kan jag som förälder göra för att fortsätta ha kontakten? Jag vill vara tydlig med att jag värnar relationen till min tonåring men det innebär inte att jag skulle släppa på mitt föräldraansvar. Jag är fortfarande ansvarig för att fatta ”obekväma” beslut som tonåringen ännu inte är mogen att fatta själv.

Jag tänker också att vi kan få lite vägledning om vi funderar på vad vi själv behövde när vi var tonåringar. Vad gjorde våra föräldrar som var bra? Vad hade de kunnat gjort annorlunda? Om vi idag skulle gå igenom samma förändring som våra tonåringar vad skulle vi ha önskat? Kanske lite omtanke och kärlek.

Precis som i alla relationer är det viktigt med NÄT.

  • Nyfiken på vad den andra tycker, tänker, känner, behöver och önskar.
  • Ärlig med vad jag tycker, tänker, känner, behöver och önskar.
  • Tillsammans hitta lösningar som tillgodoser både den andras men också mina egna behov.

Men vi föräldrar är ju inte heller mer än människor och kan behöva lite kärlek och omtanke. Det är inte alltid våra tonåringar kan ge oss detta då de är fullt upptagen med sitt eget kaos. Men vi kan alltid ge oss själva lite självmedkänsla. Att inse att jag inte är ensam om mina upplevelser. Det finns fler tonårsföräldrar som är med om liknande saker. Jag kan omfamna mig själv och visa mig medkänsla på samma sätt som jag kan visa min tonåring medkänsla. Jag är tillräcklig och värd att älskas. Jag kan sätta ord på mina känslor och behov och förmedla dem till min omgivning.

Ingen är tankeläsare och få är minnesmästare

Vi kan behöva upprepa våra önskemål.

…………………

Bild1Jag kommer att föreläsa i Linköping den 12 april och önskar att ni berättar det för alla tonårsföräldrar (som har barn från 10 år och uppåt) som ni känner i och omkring Linköping. Det finns ett event på Facebook som ni gärna får dela. ”Du fattar ju ingenting” Tack på förhand!

Eller så delar ni denna länk för anmälan och information: https://simplesignup.se/event/73747-du-fattar-ju-ingenting-att-vara-tonaarsfoeraelder-aer-inte-alltid-saa-laett

Den 21 maj är det dags för mig att åka till Nyhamn söder om Skellefteå för att tillsammans med andra föräldrar reflektera och utveckla våra relationer med tonåringar.

Anmälan: https://simplesignup.se/event/76395-du-fattar-ju-ingenting-att-foerstaa-tonaaringen-och-skapa-kontakt

 

Du fattar ju ingenting!!! Snart i Linköping

En frustrerad tonåring kommer hem och hinner knappt innanför dörren. Förälderns och tonåringens tankar syns inom parenteserna.

Tonåringen: Jag hatar skolan.

Förälder: Hatar är ett starkt ord. Man använder inte det i onödan. (Detta är inte ett sådant nödvändigt tillfälle. Dina känslor är överdrivna)

T: Ja, men det är så jag känner och jag kommer aldrig gå dit igen. (Om hon bara visste vad som händer i skolan, varför vill hon inte veta? Varför är mina känslor inte viktiga?)

F: Fast du vet ju att man måste gå i skolan. Det är skolplikt i Sverige och om du inte går till skolan kan vi bli anmälda. (Vad ska folk säga om mitt barn inte går i skolan? De kommer lägga skulden på mig. Att jag har misslyckats som förälder. Klart att mitt barn ska gå i skolan. Det är ju lag på det.)

T: Men jag vill inte dit. Min lärare är en idiot. (Kanske förstår hon om jag berättar vem som är orsaken till att jag inte vill till skolan.)

F: I vår familj kallar vi ingen för idiot. (Det är ju fult att kalla andra människor för idioter. Det säger mer om den som säger det än om den som man svartmålar. Mitt barn ska verkligen inte använda sådana ord för vad säger det om mig som har uppfostrat hen.)

T: Men han ger oss läxor hela tiden och verkar fullständigt skita i att vi har annat för oss än att gå i skolan. (Jag vet att mamma inte gillar läxor så kanske väljer hon att lyssna om jag tar upp just läxorna även om det inte är det som är största problemet.)

F: Men snälla x, du måste ju förstå att han inte kan hålla koll på alla elevers fritidsaktiviteter. (Egentligen håller jag med om att det inte borde finnas läxor men jag måste ju försvara den stackars läraren. De har ju det nog jobbigt inom skolvärlden med alla Björklunds märkliga förslag. Det är inte lätt att vara lärare idag.)

T: Men när ni vuxna slutar jobbet då behöver ju inte ni ta med er jobbet hem. Det är orättvist. (Nä, det är nog ingen idé. Hon vill nog inte veta)

F: Sant, men livet är faktiskt inte rättvist. Jag tycker du ska vara tacksam att du har det så bra som du har det. Tänk på barnen i Afrika (De förstår verkligen inte hur bra det har det och det är verkligen inte lätt att vara arbetare heller för den delen.)

Bild1Tänk vad mycket fokus man kan lägga på att uppfostra men också på att tänka på vad alla andra kommer att säga. När det gäller relationen till våra tonåringar som i första hand borde vara i fokus så kan vi ju fundera på vad som händer om vi möter dem med uppfostran istället för att faktiskt lyssna. Jag tror att vi bygger en mur mellan oss som hindrar kommunikation och gör att tonåringarna väljer att hålla inne med starka upplevelser och känslor och en dag då exploderar dem som Zandra Lundberg beskriver i Aftonbladet. Det kan också bli så att tonåringen för att bli lyssnad på tar till ännu hårdare ord för att nå fram.

T: Jag hatar dig. Du är världens sämsta mamma/pappa.

Jag tror att vi väljer att öppna oss för de människor som vi känner oss trygga med. Att då bli mött på ett sätt som gör att vi inte känner oss lyssnade på sårar oss. När vi blir sårade är det allt för vanligt att vi hämnas genom att såra tillbaka. Det är då vi kallar varandra för saker som vi egentligen inte vill säga. Alternativet till att hämnas är att antingen försöka förstå den andra personen genom empati eller vara ärlig och berätta vad jag själv upplever utan att använda skuld, skam eller rädsla. Det senare handlar om att berätta vad jag själv observerar, känner, behöver och önskar. Vart min gräns går helt enkelt. I många fall är det allra bäst att först försöka förstå för att sedan berätta vad jag själv upplever.

Jag tror att det är viktigt att tänka på några saker:

För det första tror jag att det är viktigt att förstå att tonåringar är väldigt styrda av sina känslor. Deras konsekvenstänkande är inte fullt så utvecklat ännu. Hormonerna spelar dem ett spratt och de glömmer bort sådant som var självklara att de kom ihåg tidigare. Det är också viktigt att vi väljer att våga se alla de känslor som väller upp för dem. Det är genom att se och sätta ord på känslorna som de kan hantera dem bättre och bättre.

För det andra tror jag att tonåringar precis som förskolebarn kan anstränga sig för att hålla inne en hel del känslor när de är i skolan och sedan när de möter sina föräldrar då kommer alla känslorna på en och samma gång. Det är som om allt brister. Jag tror det är viktigt att tonåringar har någon som lyssnar på dem. Jag minns starkt en undersökning som gjordes i skolan där det kom fram att fjortonåringarna mådde dåligt men framförallt så hade de ingen att gå till och prata med. Var stolt att de är trygg med dig och det är därför du får veta sanningen.

För det tredje tycker jag att vi ska tänka på att det finns andra tillfällen att prata med våra tonåringar om vad som är rätt och fel än när de är upprörda. Många reagerar när jag säger att vi inte ska haka upp oss på tonåringens ordval. Jag är helt övertygad om att det är bättre att samtala om ordval och liknande när tonåringen inte är i affekt. De behöver oss som lyssnare och inte som uppfostrar när de upplever kaos. På det sättet underhåller vi den viktiga relationen som både vi och tonåringarna berikas av. Betyder det att vi ska acceptera att de kallar oss för namn vi aldrig skulle tillåta från någon annan? Jag tror att de använder sårande ord när de själva har blivit sårade. Antingen av oss eller av någon annan. När de inte är i affekt kan vi prata om hur dessa ord påverkar oss. Min erfarenhet är att ju mer vi väljer att lyssna desto mindre kommer de att använda sårande ord.

För det fjärde önskar jag att vi valde att lyssna eftersom det är genom vårt lyssnande som vi kan få reda på vad som ligger bakom de kraftfulla orden. Vilka behov är det som tonåringen försöker värna om? Vilka känslor är det som dessa otillfredsställda behov väcker? Genom att sätta ord på dessa känner sig tonåringen sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar. Vilket leder oss till det femte.

För det femte så tror jag att när tonåringen känner sig sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar så öppnas möjligheten att tillsammans med en vägledande förälder hitta en lämplig lösning. Jag brukar tänka på alla deras idéer till lösningar som grenar på ett träd. Låt dem fritt få komma med många förslag för att sedan välja en som passar. Vi kan hjälpa dem med konsekvenstänkandet genom att säga: Vad tror du händer om du gör så? För att öka antalet lösningar kan vi säga: Finns det något mer du kan göra?

Skapa en miljö byggd på tillit och förtroende. Det kommer att berika både din tonårings liv men också ditt eget.

Vilka behov och känslor tror du döljer sig bakom tonåringens ord?

……………………..

Föreläsningen ”Du fattar ju ingenting – att vara tonårsförälder är inte alltid så lätt” kommer till Linköping den 12 april. Biljetter går att köpa här.

Föreläsningar som ger näring till självkänslan

Föräldraskapet kan vara utmanande men det finns också otroligt många möjligheter till glädje och utveckling tillsammans med våra barn. Jag vill förmedla ett förhållningssätt som grundar sig på ömsesidig respekt där vår nyfikenhet för vårt barn och vår ärlighet till vår omgivning visar vägen. Mitt mål med föreläsningen är att både barn och förälder ska känna sig sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar genom ömsesidig respekt. Dessa möten ger näring till självkänslan. Det krävs mod att förändras som förälder. Jag delar på ett öppenhjärligt sätt med mig av mina egna ”misstag” och insikter. Exempel i föreläsningen är hämtade från ålderspannet 1-9 år, men då det handlar om möten mellan människor går det lätt att applicera i alla relationer. (Tillägg den 16 februari: Förhållningssättet innefattar inga belönings-eller bestraffningssystem.) (Tillägg den 23 februari: Självklart går det jag förmedlar att applicera även inom förskolan. Pedagogerna har ju förmånen att träffa många barn under större delen av deras vakna tid. Nyfikenhet, ärlighet och ömsesidig respekt berikar även dessa relationer.)

Bild1Göteborg den 14 mars 18.00-20.30 med kort fikapaus. Boka nu!

Stockholm den 14 april 18.00-20.30 med kort fikapaus. Boka nu!

 

Då jag själv älskar att dela utmaningar och möjligheter tillsammans med andra gillar jag att Medalgon uppmuntrar att deltagare går tillsammans. De erbjuder parpris så att två stycken kan gå på en biljett. Välj parpris och fyll i antalet biljetter. Varje biljett gäller alltså för två personer. Biljetter bokas på Medalgons hemsida: Anmälan här.

Citat från arrangör, förskollärare och förälder: ”I ditt föredrag ger du kraft och skapar positiv känsla av möjlighet till förändring i rätt riktning. Du ger konkreta tips för genomförande och tilltro till egen förmåga till föräldrarna personligen”

Fick bland annat denna återkoppling av en deltagare på min föreläsning den 10 november:  ”Tack så mycket för igår! Jag blev helt tagen, fick så många aha-upplevelser. Kände verkligen igen mig i många av situationerna som du berättade om. Det här skulle jag ju ha fått lyssna på för länge sen när jag var mitt upp i stridens hetta. Fast tänker ändå att jag kommer att ha nytta av det i framtiden också. Jag blev både rörd och fick fnissa igenkännande. Jag fattar inte var tiden tog vägen!?”

Maila mig vid frågor: info@mariaklein.se

Vill du bli inspirerad i ditt föräldraskap och inte kan delta på någon av föreläsningarna? Följ mig gärna på Facebook.com/familjecoachen

Vem är familjecoachen egentligen?

BildMariablogginläggJag är förvånad över att jag inte oftare får frågan angående vem jag är och vad jag har för utbildning och erfarenhet för att få kalla mig Familjecoach. Jag vill börja med att säga att vem som helst får kalla sig familjecoach då coach inte är skyddat, på gott och ont. Min tanke när jag startade företaget Familjecoachen i Norr var att alla föräldrar kan bli sina familjers coacher och det tror jag fortfarande. För mig är en coach, en person som tror på alla människors lika värde och som tror på varje människas potential. Att varje person är en hjälte i sitt liv och har sina egna drömmar och egna lösningar på sina egna problem. Jag vill att alla människor ska bli sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Att alla ska få nå sina drömmar. Att alla ska få behoven av ömsesidig respekt, likvärdighet, integritet, samhörighet, ärlighet, empati, kompetens, autonomi och samhörighet tillgodosedda och naturligtvis alla andra behov också.

Nu får jag ju genast erkänna att jag inte alltid agerar som en coach för ibland så ger jag ju faktiskt råd. Mitt förhållningssätt som jag vill förmedla grundar sig i ömsesidig respekt och därför förmedlar jag inte några råd om belöningssystem eller bestraffningar utan mina råd är tänkt som inspiration för att komma bort från dessa system som jag inte upplever berikar mig som förälder eller mina barn.

Men vad har jag för bakgrund?

Jag hade som barn en dröm om att äga min egen häst. Den drömmen gjorde att jag började jobba tidigt för att tjäna ihop pengar till denna häst. Jag sålde DN och jultidningar, satt barnvakt och började tidigt arbeta som diskare på en restaurang och hade tillslut en riktigt bra summa på banken. Det blev ingen häst men det blev en lägenhet till mig och min partner. Under ungdomsåren engagerade jag mig i olika föreningar och hade även uppdrag i styrelser.

Jag ville bilda familj redan när jag var 20 så vårt första barn kom 1991. Sedan kom nästa barn 1994. Att vara förälder var inte lika lätt som jag hade trott så jag fick försöka läsa böcker för att hitta ett föräldraskap som jag kände var bra både för mig, min man och våra barn. Växa med ansvar, skriven av Barbara Coloroso, Ditt kompetenta barn av Jesper Juul var några av de böcker jag upplevde fick mig sugen på att utvecklas ytterligare som förälder. 1997 började jag på universitetet där jag läste Service Management som är en ekonomiutbildning med fokus på att leda inom tjänsteföretag. Ju mer jag läste om ledarskap och psykologi desto mer valde jag att koppla kunskapen till mitt eget föräldraskap. Jag minns hur en kurskamrat ifrågasatte mig för att jag tyckte det var viktigt att lyssna på barnen och föra en dialog. Hon tyckte att det var alldeles för tidskrävande. Om hon visste hur mycket tid och fördjupad relation jag har tjänat.

2000 åkte vi ett år till England och bodde där medan min man arbetade och våra barn gick i engelsk skola. Jag lånade mängder av böcker om föräldraskap och förvånades över hur mycket maktutövning dessa böcker förmedlade. Jag fick också under denna period uppleva barnaga på nära håll. Jag började skriva på en egen bok om föräldraskap. Samlade alla mina tankar i ett kuvert. Använde mycket ledarskapsteorier om att få medarbetare att växa för att finna inspiration omkring hur man kan få barn att växa. När jag kom tillbaka till Sverige 2001 skrev jag min C-uppsats om Ledarskap i skolans värld-rektorsrollen. Sedan valde jag att läsa Arbets-och organisationspsykologi under 1,5 år för att avsluta med att läsa psykologi på D-nivå. Det blev en C-uppsats inom inriktningen Service Management, en C-uppsats inom inriktningen Arbets-och organisationspsykologi samt en D-uppsats inom inriktningen Psykologi.

Under dessa sista år på universitetet fick jag barn nummer tre 2002 och fyra 2005. Efter några år hemma med barnen valde jag att utbilda mig till gruppledare för ett föräldrastödsprogram. 2007 startade jag Familjecoachen i Norr och 2008 kom jag igång med mina första föräldragrupper. Jag höll åtta föräldraskapskurser och valde också att under en helg gå en grundkurs i NVC, non violent communication innan jag 2009 blev gravid för femte gången och valde att under graviditeten utbilda mig till coach. Jag gick en ackrediterad coachutbildning genom Shift education. Jag var under ett år associerad coach i det företaget och fick därmed fortbildning som coach. Jag har under åren kompletterat min coachutbildning med Maria Nemeths kurser Managing Lifes Energies och Empowering Lifes Energies. Jag startade ett lyckosamt samarbete med projektet Familjepeppen under hösten 2011 och höll sammanlagt 29 föräldragrupper för föräldrar till småbarn, 3-12 år samt tonåringar innan projektet avslutades december 2013. Stora delar av mina deltagare deltog i det forskningsprojektet som var kopplat till projektet. De delresultat som jag tagit del av har varit positiva men än så länge har inget slutresultat presenterats av universitetet. Studien visar än så länge inget som talar emot goda resultat för föräldrarnas tillfredsställelse, kompetens, stress och generell hälsa och barnens välmående.

Jag har också inom projektet hållit ett antal föreläsningar och workshops. Jag tror att de tillsammans med övriga uppdragsgivare och egna arrangemang närmar sig 100 till antalet.

Under 2014 föreläste jag i en föreläsningsserie tillsammans med Lars H Gustafsson och Petra Krantz Lindgren. Om du är intresserad av att anlita mig kan jag ordna med referenser kopplade till olika samarbeten.

Jag har sedan januari 2014 äran att svara på föräldrars frågor i Skolfamiljen under rubriken ”Coachen svarar”. Min sista artikel i det uppdraget kommer i mars 2016. Jag har valt att sluta skriva för att ägna mig åt andra uppdrag.

Under 2015 gick jag medlingskurs i NVC som hölls av Friare liv.

Jag har genom åren valt att engagera mig i de föreningar som mina barn idrottar i. Jag har förstått betydelsen av att ge barn en trygg grund att stå på och att vi alltid kan nå tre mål. Kämpa, spela som ett lag och att ha kul.

Åren går fort vårt äldsta barn, 25 år, bor sedan några år i Göteborg men pluggar just nu i Umeå. Vårt näst äldsta barn, 23 år, pluggar i Umeå och bor periodvis med sin pojkvän. Vårt tredje barn går i årskurs åtta och vårt fjärde barn går i årskurs fem. Vårt femte barn går i ettan och är sju år. Jag lever tillsammans med deras pappa, min livspartner, i ett hus i utkanten av Umeå. När jag har hört andra beskriva mig är det några ord som ofta förekommer: Barnens advokat, ärlig, kärleksfull, omtänksam, vis och inspirerande. De som känner mig lite närmare skulle säkert lägga till envis och lite besvärlig 😉

Min önskan med mina texter är inte att du som läsare ska svälja allt jag skriver som sanning. Jag tror på din förmåga att smaka på det jag skriver och själv välja det som passar dig och sedan spotta ut det som inte intresserar dig. Kanske kan du någon gång bli nyfiken på att smaka igen och då är du välkommen att göra det. Det jag skriver om är det som jag själv vill utveckla i mitt föräldraskap. Jag vill bli ännu mer intresserad av mina barn och jag vill bli ännu mer ärlig med vem jag är. Jag vill uppleva ömsesidig respekt tillsammans med mina barn men också med min man. Jag vill att alla ska bli sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Jag tror att när vi kan leda oss själva och vi kan leda våra barn att slutligen leda sig själva då kan vi fixa det mesta. Jag vill uppnå det här utan belönings-och bestraffningssystem. Det är svårt och jag misslyckas konstant när det gäller den ömsesidiga respekten. Jag låter ibland mot mina barn som jag inte skulle låta mot någon annan eller skulle önska att någon lät mot mig. Jag är medveten om det och det är första steget till förändring. Att våga se min roll och ta ansvar för att det ligger hos mig. Det är jag som behöver förändras. Utmanande men det skapar samtidigt så många möjligheter. Jag har genom åren skrivit på en bok med arbetstiteln ”Mod att växa som förälder”.

Jag kommer föreläsa i Moliden den 25 april och Stockholm den 22 maj 2017.

För att förstå vem jag är och vad jag har passion för tror jag det bästa är att läsa vilka böcker som faller mig i smaken. Jag har genom åren fastnat speciellt vid några böcker som jag här har markerat lite extra med fet stil. Det senaste tillskottet i denna lista är naturligtvis Petras bok, som jag varmt rekommenderar.

Du är varmt välkommen att följa mig på facebook.com/familjecoachen för inspiration omkring föräldraskap. Vill du ha ett mail varje gång jag bloggar kan du fylla i din mailadress längst ner på sidan.

Du kanske undrar vad jag heter: Jag heter Maria Klein och bor i Umeå.

Lars H Gustafssons Lotsa barn, Växa inte lyda, Barnapappa, Leka för livet

Stefan Einhorn Konsten att vara snäll

Ingegerd Gavelins Lita på din tonåring, Att möta sitt barn – och sig själv

Jesper Juuls Ditt kompetenta barn, Livet i familjen, Här är jag vem är du?

Anna Kåver, Åsa Nilsonnes Tillsammans

Inbal Kashtan Föräldraskap från hjärtat

Janusz Korczaks Hur man älskar ett barn

John Gottmans EQ för föräldrar

Daniel Sterns Ett litet barns dagbok

Randi B Noyes Konsten att leda sig själv

Heather Welfords Hjälp ditt barn att sova bättre

Elizabeth Pantleys Somna utan gråt

Barbara Colorosos Växa med ansvar (Kids are worth it)

Marianne Brodin, Ingrid Hylanders Själv-känsla, att förstå sig själv och andra

Sura Hart and Victoria Kindle Hudsons Respectful Parents, respectful kids

Liv Larssons Lilla känsloboken

Stefan Söderfjells Behovsanpassat ledarskap

Sanna Nova Emilias Att lära med hjärtat-när kunskap och värde blir ett

Petra Krantz Lindgrens succebok Med känsla för barns självkänsla

 

Det finns inga måsten på julen

Redan i november börjar julen göra sig tillkänna genom julsånger i butikerna och pynt i överflöd. För en del är det startskottet för en stressig tid som håller på i över en månad. Stressen över att pynta i tid, hitta de bästa julklapparna och helst laga jul- och nyårsmaten från grunden fyller våra kalendrar med fler sysslor än vi kanske orkar med. Det som i barns ögon skulle bli en glädjefylld tid tillsammans med familjen. En tid de längtat efter, blir en tid Bild1som de lär sig fasa inför. Vuxna som försöker leva upp till alla måsten. Vi måste resa mycket under julen för att besöka alla släktingar även om det skulle behövts en tidsmaskin för att hinna med. Vi måste fixa all traditionell julmat från grunden även om hälften inte smakar gott. Vi måste uppfylla barnens önskelista även om vi inte har råd utan behöver köpa på kredit. Vi måste pynta mycket inomhus för så gör man på julen. Vi måste sätta upp ljusskapelser utomhus om vi bor i ett område där det är en hög nivå av julstämning även om vi egentligen tycker det är onödigt.

Hur många av era måsten är krav som ni tror att ni behöver leva upp till? För vems skull stressar ni genom julen?

Skriv ner alla ”måsten” och ta reda på anledningen till att ni gör dem.

Sätta upp julstjärnor i alla fönster

Hälsa på alla släktingar

Köpa dyra julklappar

Laga mat från grunden

Byta gardiner

Sätta upp ljusskapelser i trädgården

Se på julkalendern

Det finns inga måsten utan bara val med olika konsekvenser. Vilka val gör du? Prova att säga ”jag vill…” framför varje måste och avsluta med anledningen.

Till exempel: Jag vill byta gardiner därför att …

Är anledningen något som sjunger till ditt hjärta eller är det något som du gjort bara för att det alltid har varit så eller för att du tror att andra förväntar sig det av dig.

Tycker alla i familjen att det är viktigt eller är det du som tycker att det är viktigt? Kan någon annan i familjen, som hellre vill, göra detta?

Jag tror det är viktigt att ta ledningen i våra liv och det gäller även vid traditionsbundna tillställningar som julen. Gör det du vill göra istället för det du tror att andra förväntar sig av dig. När vi gör saker för att vi själva vill gör vi det i mer glädje, och glädje hör julen till. På samma sätt är det viktigt att lyssna på vad barnet vill. Vill det inte se på julkalendern så tvinga det inte. För vems skull ska de se?

”Men jag gör alla måsten för barnens skull”, kanske det är någon som svarar. Har du kollat att det verkligen är viktigt för dina barn? Jag tror att barnen nöjer sig med mindre än vad vi tror, om vi själva känner oss bekväma med våra val. Det är dessutom inte roligt att känna att ens föräldrar uppoffrar sig. Det ger en bitter eftersmak.

Sätt er tillsammans i familjen och kom överens om vad som är viktigt för er när det gäller julen. På vilket sätt kan ni tillsammans skapa den jul ni alla vill ha. Vad kan ni välja bort och vad kan ni lägga till? Hur kan ni skapa en jul som passar er?

När vi lyssnar på barnen kan vi ta fram det som är viktigast med julen.Vi skapar våra barns framtida traditioner. Vill du att de ska vara fyllda med massa måsten eller vill? Hur kan vi skapa en jul som handlar mer om att ge än att få? Vilka värderingar vill vi ge vidare? Hur kan er familj sprida julglädje inom familjen men också till andra? Jag tror att tid tillsammans i familjen är viktigt för både barnens men också föräldrarnas självkänsla. Vår självkänsla får näring när vi blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar av människor som betyder mycket för oss. Tänk om barnen innerst inne hellre skulle vilja ha tid med dig än dyra julklappar. Då skulle ni kunna njuta av en glädjefylld jul tillsammans.

 

 

 

 

 

Känna sig älskad, tillräcklig och värdig tillhörighet

Jag har den senaste veckan upplevt euforiska toppar men också djupa dalar när det gäller min yrkesroll. Stunder av fantastisk stolthet men också stunder av skam. Känslan av att ha gett till andra som kan bidra i deras liv och känslan av att ha misslyckas och en undran vad det ska tro om mig. Stunder där jag lyckas möta människor med ömsesidig respekt där nyfikenhet och ärlighet är i fokus. Där det finns val med olika konsekvenser och det är värt att fundera på vad vill uppnå med våra val. Sedan finns det stunder där jag genom min önskan att väcka tankar och förändring missar den ömsesidiga respekten eller där jag glömmer bort att pausa, reflektera och göra omtag.

Bild1Vi alla önskar att bli älskade, känna oss tillräckliga och värdiga tillhörighet. Vi alla kan hamna i stunder av tvivel. Då är våra närmaste otroligt betydelsefulla. Vi kan alltid hitta en famn att krypa upp i och få känna oss sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Precis det jag själv har, önskar jag andra. Både föräldrar och barn. Ibland kan vi behöva något extra som bär oss och jag tänker idag tillbaka på gåvor som jag genom åren fått av mina barn. Det är saker de gjort på slöjden i form av grytlappar, tofflor, hjärtan och annat som skapats av kärlek. De är handlingar som förgyllt min vardag och det är kramar som värmer oavsett hur kallt det är. Det är tid som de gett av sig själva för att möta mig. Det är deras förmåga att vara förlåtande när jag reflekterat och tagit ansvar för mina handlingar. Det är ord som de uttalat som landat i mitt hjärta. Tänker tillbaka på morsdagskortet som jag fick 2009 och som värmde gott i hjärtat. Att Emelie idag går manusutbildningen förvånar mig inte. Hon har en fantastisk förmåga att uttrycka sig med ord och beröra på djupet.

Jag är också glad över förmågan till reflektion. Vi kommer alla göra misstag i livet. Vi kan lära oss av dem och inse att vi inte är våra misstag. Vi kan misslyckas men vi är inte misslyckade. Vi har känslor som vi kan välja att försöka blunda för eller omfamna och utvecklas vidare. Vi har ständigt val med olika konsekvenser. Det är vi som väljer. Vi är ledare i våra egna liv precis som vi vill att våra barn ska bli ledare i sina liv.

Lycka är verkligen att ha en familj som ser en för den man är och som finns där i både med-och motgång. Lycka är att få möjligheten att lära känna så otroligt olika individer och inse att den kärlek jag känner till dem är så otroligt stark. Lycka är att få öppna mitt hjärta för dem och få möjlighet att besöka deras hjärta. Jag är lycklig och jag har modet att vara sårbar och önskar er detsamma.

Ha en magisk dag!