Vilken nivå lyssnar du på?

blogglyssnaNär någon i min närhet har problem att se brukar det sällan bli bättre genom att jag lånar ut mina glasögon. För att kunna se bättre behöver personen glasögon som på bästa sätt hjälper den att se. På samma sätt är det när vi har problem. Våra lösningar på problem behöver inte vara den bästa lösningen på den andra personens problem. Tyvärr är det lätt att vi väljer att hitta lösningen på personens problem (utifrån vår erfarenhet) istället för att faktiskt lyssna.

Jag slår upp en sida på måfå i The 7 habits of highly effective people och hittar hans 5:de vana: ”Seek first to understand, then to be understood”. Han beskriver hur vi kan lyssna på många olika sätt. Ibland ignorerar vi den som pratar, och då lyssnar vi ju egentligen inte alls. Ibland låtsas vi lyssna genom att ge ifrån oss ljud som mmm, aaa och så vidare. Ibland utövar vi selektivt lyssnande, då hör vi bara vissa delar av konversationen. Ibland uppmärksammar vi vissa ord som sägs. (Jag tänker mig att de två senare är de vi använder när vi tänker mer på att hitta något bra att säga än att lyssna).  Ibland utövar vi empatiska lyssnandet, när vi lyssnar för att faktiskt försöka förstå. När vi väljer att försöka se utifrån personens eget perspektiv. Vi ger inte personen våra egna glasögon när de säger att de inte ser. Vi försöker förstå hur den andra personer ser på världen genom sina ögon. Hur den andra personer känner. Det innebär inte att vi håller med personen utan att vi faktiskt försöker förstå personen både känslomässigt och intellektuellt. I empatiskt lyssnande lyssnar du inte bara med dina öron utan också med dina ögon och ditt hjärta.

När vi utgår från oss själva har vi benägenhet att svara på andras berättelser genom att:

Vi värderar, antingen håller vi med eller så håller vi inte med. Vi utforskar utifrån vår egen verklighet. Vi ger råd utifrån våra egen verklighet. Vi tolkar, försöker förklara motiv och beteenden utifrån vår egen verklighet.

När vi utforskar ställer vi tjugo frågor som snarare är logiska än kopplade till känslor. Det kan låta så här:

Hur är det?

Bra

Vad har hänt?

Inget

Vad är roligt i skolan just nu?

Inte mycket

Vad tänker du göra i helgen?

Vet inte

Väldigt ofta får vi inte med dessa frågor lära känna den andra personen på djupet och vi får inte heller möjlighet att stödja dennes utveckling.

Vad kan vi göra istället? Stephen R Covey berättar om fyra steg:

Nivå 1: Återge det den andra säger.

Nivå 2: Omformulera innehållet (läs mellan raderna) .

Nivå 3: Omformulera innehållet och reflektera känslan.

Nivå 4: Genom att ärligt vilja förstå genom att omformulera innehållet och reflektera över känslan kommer kommunikationen sammanfall med det barnet tänker och känner.

Kort illustration nedan:

Barnet: Jag har fått nog. Skolan är för fåglar.

Vuxen, nivå ett: Du har fått nog. Du tycker att skolan är för fåglar. (Återgett vad som sades)

Vuxen, nivå två: Du vill inte gå till skolan något mer. (Vad han säger mellan raderna)

Vuxen nivå tre: Du känner dig frustrerad. (Frustration är känslan)

Vuxen nivå fyra: Du är verkligen frustrerad över skolan. (Frustration är känslan. Skolan är innehållet)

Det jag har skrivit hittade jag i The 7 habilts of highly effective people av Stephen R. Covey.

Jag vill lägga till det jag de senaste åren har funnit hjälpt mig mycket är att även fundera på vilket behov som jag och andra försöker tillgodose. Detta beskrivs utförligt i Petra Krantz Lindgrens bok: ”Med känsla för barns självkänsla” som säljs till väldigt juligt pris på Adlibris och Bokus.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s