2 fel ≠ 1 rätt

Hur kan vi hantera mobbningssituationer? Hur kan vi hjälpa den som mobbar? I just det här inlägget kommer jag att fokusera på det barn som mobbar. Hur kan vi vuxna främja kamratskap och respekt istället för att uppmuntra mobbning och respektlöshet?
blogg94Svaret på den frågan är väldigt enkel, genom att själv behandla barnet på ett respektfullt sätt. Genom att uppmuntra barnet att lära känna sig själv och sina behov. Genom att uppmuntra barnet att tänka sig in i den andras situation. Ett barn behöver inte erfara en behandling för att sätta sig in i den. Barn har förmågan till empati. Jag tror att det är viktigt att utgå ifrån att barn gör det de gör för att tillgodose sina behov.
Våga fundera på vilka behov barnet försöker tillgodose. Våga också fundera på hur det kommer sig att vårt barn väljer att behandla andra på ett sätt som inte upplevs respektfullt av andra. Våga fundera på vilka värderingar som vi väljer att förmedla med vårt egna handlande. Modet att vara sårbar är hela tiden centralt när det gäller att utvecklas och nå kontakt.
Jag funderar vidare när det gäller det här med att utsätta mobbaren för samma behandling som den utsatt någon annan för och hittade Lars H Gustafssons bok Se barnet, se dig själv. I ett kapitel som han valt att kalla för ”Känslan av att ha ett värde” (s235ff) finns ett avsnitt om skolan som rättssamhälle:
“Förövaren får inte kränkas! Offret ska alltså skyddas – men också förövaren! Det är i själva verket en av kärnpunkterna i ett fungerande rättssamhälle: förövaren måste skyddas mot godtycklig rättskipning och en upprörd allmänhets krav på ståndsrätt och hämnd. Inte heller skolan får kränka förövaren. Skolan får inte mobba en mobbare för att visa hur det känns! … Skolan ska alltså gestalta vad ett rättssamhälle är.”
Otroligt viktiga ord. Jag tror inte barn lär sig något på lång sikt av att vi utsätter dem för samma behandling som de själva har utsatt andra för. På kort sikt kanske barnet slutar mobba men av helt fel anledning. De slutar mobba för att undvika att själv bli utsatt istället för att de väljer att sluta av omtanke och empati. Att vi vuxna använder vår makt och utsätter barn för maktutövningar förmedla några saker som är värda att tänka på:
  • Den som har makt har rätt att utsätta andra för smärta.
  • Det gäller att mobba subtilt så att inte någon med makt upptäcker mig.
Jag tror att när vi blir sårade finns några olika vägar att välja.
  • Vi kan välja att hämnas.
  • Vi kan välja att visa vår gräns.
  • Vi kan välja att förlåta den som sårat oss.
  • Vi kan välja att inte göra något.
Tyvärr är det allt för ofta som det är hämnd som blir den väg vi väljer. Det innebär att om jag som förälder sårar mitt barn kommer mitt barn att välja att såra någon annan. Jag är rädd för att barn som mobbas av sina föräldrar själv kan välja att mobba. Jag har sett detta destruktiva mönster allt för ofta. Det kan också bli så att det barn som mobbas hemma även mobbas på skolan utan att försöka markera sin gräns. Den strategin fungerade ju inte hemma.
Vi föräldrar behöver hela tiden fundera på vilka värderingar vi förmedlar med vårt sätt att agera. Vill vi att våra barn ska vara empatiska och nyfikna på andra människor och deras tankar, känslor, behov och önskemål så behöver vi vara nyfikna och intresserade av våra barn. Vilka behov är det vårt barn försöker få tillgodosett genom sitt sätt att agera? Hur kan det behovet bli tillgodosett på ett annat sätt? Vad har vi för roll i barnets agerande? Finns det något som vi behöver tänka på? Vad kan vi göra annorlunda?
Jag minns från min tid på Service Management betydelsen av lärande organisationer och hur viktigt det var med reflekterande lärande. Att ifrågasätta de kunskaper och de värderingar som ligger till grund för olika handlingar. Double-loop-learning helt enkelt. Det är precis det här jag skulle vilja se mer av. Att vi är öppna för att ifrågasätta vårt handlande, våra värderingar och våra mål. Att vi väljer att vara en lärande familj.
Att jag är vuxen ger mig inte rätt att mobba mitt barn oavsett vad jag vill förmedla. Barn har rätt att bli behandlade med respekt. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Jag tror inte barn som mobbas av oss föräldrar lär sig empati och ärlighet. Jag tror att barn som mobbas av oss föräldrar lär sig att människor med makt får mobbas. Vad tror du?
Jag tycker att det är viktigt att vi agerar när det gäller mobbning. Jag tycker det är viktigt att alla inblandade möts med respekt och får en känsla av värde.
#blogg100
Advertisements

2 thoughts on “2 fel ≠ 1 rätt

  1. Håller fullständigt med! Kändes så jobbigt en gång när jag såg en mamma dra sin pojke på 1 1/2 år i håret för att han dragit henne i håret!

    Vi måste vara föredömen för våra barn, visa vägen.

    Tack för att du förklarar det på ett så bra sätt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s