Att få hela familjen att städa!

Att leva tillsammans i en familj innebär många utmaningar men också många möjligheter. När vi blir frustrerade på jobbet kan vi lämna problemet där och gå hem men det som händer i familjen det kan vi inte fly ifrån. Vi kan försöka men vi lär inte lyckas så bra.

Städning kommer ofta upp som en utmaning, det är en av de ”måsten” som jag bland annat skriver om här. Så snart vi har med ett ”måste” att göra så sjunker vår energi snabbt. Vad konstigt att våra barn inte riktigt jublar när vi säger att det är dags att städa 😉

Precis som jag skrev om i inlägget om ”måsten” tror jag det är viktigt att fundera på varför vi vill städa? Vilka behov är det vi vill tillgodose? Kan det vara så att våra behov skiljer sig från våra barns behov? Hur förmedlar vi våra behov och hur tar vi barnens behov i beaktan? Vem avgör om ett rum är städat eller inte? Vad menar du med städat och vad menar barn med städat?

Bild1För att hela familjen ska vilja städa behöver vi fundera på vilka behov som var och en har och hur vi kan tillgodose dem? När det gäller många av oss, inklusive barn är det viktigt att få behoven av kompetens, autonomi och samhörighet tillgodosedda. Kompetens kan tillgodoses genom att de känner att de klarar av saker och utvecklas i lagom takt. Ge uppgifter som du vet att barnet klarar av och lägg så småningom till mer och mer utmaningar. Dela upp städningen i tillräckligt små delar. Vi lägger alla bilar i billådan osv. Autonomi kan tillgodoses genom att barnet får möjlighet att påverka processen och göra saker på sitt sätt. Att barnet själv avgör hur deras eget rum städas. Samhörighet kan tillgodoses genom att vi inkluderar varandra och försöker se till att alla känner att de hör till. Fråga om de vill städa sitt rum själv eller ha sällskap. Att tömma och fylla diskmaskinen med vår tonårsdotter är en av höjdpunkterna för min del. Medan vi gör detta tittar vi inte i varandras ögon så vi kan prata om nästan vad som helst. När hon följde med på min föreläsning och jag tog upp det här exemplet så säger hon på vägen hem: Om jag visste hur mycket det betydde för dig skulle jag välja att tömma och fylla diskmaskinen oftare. Att göra städningen till ett tillfälle att umgås kan förgylla det som vi allt för ofta ser som ett ”måste”. 🙂

Med yngre barn kan discostädning vara ett sätt att städa med mer glädje. Sätt på bra musik och dansa loss.

Jag fascinerades över hur mycket som blev städat när vi drog ut ett excelark med allt som vi vill städa. Gärna så specifikt som möjligt, alltså steg för steg anvisningar. Vi skrev upp allt rum efter rum och gjorde sedan spalter för varje vecka. Vissa saker görs flera gånger per dag och vissa med flera månaders mellanrum. Sedan fick barnen själva välja vilka ”bidrag” de ville bidra med. Istället för uppgifter eller sysslor har vi börjat kalla det för bidrag. När de valt ett bidrag skriver de sin signatur när de är klara. PS! Det är ingen tävling utan bara så att vi vet att det är gjort. Barnen gillade att skriva att de var gjort med sin signatur. Jämför inte barnen med varandra och ställ lagom höga krav både på dig själv, din partner och dina barn. Ett rent hem är inte det viktigaste, eller? Vilken nivå är rimlig?

Byta bidrag med varandra är också något som kan få hela familjen att städa. Under en period gillade ett av mina barn inte att städa sitt eget rum och jag gillade inte att rengöra vasken. Då bytte vi bidrag med varandra och båda sakerna blev gjorda. De tog ungefär lika lång tid.

Så om du vill kan du tillsammans med din familj komma fram till vad som ska finnas på eran lista. Ju mer involverade barnen är i denna process desto mer blir det ett gemensamt projekt. Sedan är det bara att fråga: Vad vill du bidra med? Samma fråga kan ställas när ni tex ska äta middag. Vi tänker laga mat nu, vad vill du bidra med? Det kan absolut hända att barnet säger: Jag vill inte bidra. Fundera då på vilket behov barnet  har. Identifiera det och berätta om ditt eget behov. Se om ni kan hitta ett sätt att tillgodose bådas. Kanske kan barnet bidra med att plocka undan efter maten istället för att duka, då kanske serien som de just nu ser på tagit slut eller varför inte föreslå att de spelar in programmet 😉

Tänk på att kommandot ”Städa ditt rum” kanske inte är det mest motiverande och kan också innebära att uppgiften känns överväldigande. I alla fall om de har vår definition av ”städat” framför sig. Det kanske är omöjligt att lyckas fixa ”världsfred” på tio minuter. Jag tror ibland att barn ser städa sitt rum som en lika stor uppgift som vi ser uppgiften att fixa världsfred. Känns som en orealistisk jämförelse för oss vuxna men det kanske är precis så som det känns för barn.

Tänk på att vår egen inställning till städningen kommer att smitta av sig. Om jag städar för att jag vill och inte för att jag måste då förmedlar jag ansvar snarare än en offerroll. Att vi också accepterar att alla städar på olika sätt så är mycket vunnet. Om vi har en given bild på hur alla ska städa kommer vi att bli besvikna och det kommer barnen att känna. Jag är ganska säker på att barnen kommer att fixa att städa på ett vuxet sätt när de väl är vuxna om de har haft förebilder som städar för att de vill och inte för att de måste.

Lycka till med familjestädningen!

Har du något tips för att städningen ska bli mer vill än måste får du gärna skriva det i en kommentar.

PS! Får pinsamt erkänna att jag inte skriver ut dessa listor längre, trots att de faktiskt fungerade otroligt bra. Tror att det kan bero på att jag inte är någon som är speciellt noggrann när det gäller städning och andra bidrag. Jag och min man fördelar bidragen rätt jämt mellan varandra och barnen bidrar på det sätt som passar vid varje enskilt tillfälle. Som ni säkert har räknat ut när ni läst mina inlägg om belöningssystem (tycker inte de hör hemma i en familj eller i skola) så tar jag inte betalt för mina bidrag till familjen och betalar inte barn eller partner för deras bidrag till vårt gemensamma hem.

Välkommen att följa min blogg eller min facebookssida. Du finner möjligheten till höger.

#blogg100

 

Advertisements

7 thoughts on “Att få hela familjen att städa!

  1. Du väcker, som alltid, många tankar. Något jag är noga med är att inte komma och säga att saker ska ske NU. Hur skulle jag själv känna vid en sån ordergivning? Likaså försöker jag, när jag visar hur jag ”löser” uppgifter, ge frihet samtidigt genom att säga att det här är mitt sätt att göra det på. Det betyder inte att det är rätt sätt.

    • Jag håller med dig att säga att saker ska ske NU är verkligen inte så trevligt. Själv har jag lätt att skjuta fram saker så jag kan behöva bestämma mig för när saker ska vara gjorda för att jag faktiskt ska göra dem. Jag minns att en av våra tonåringar sa att det blev mycket lättare att göra saker när hen bestämde vilken dag det skulle göras. Att göra det när lusten föll in fungerade sämre enligt hen. Friheten blev istället att själv välja vilken dag olika saker skulle göras. Hen gjorde ett schema på sitt rum och skrev in de olika bidragen som hen skulle göra i detta schema och sedan kryssade hen över när sakerna var gjorda. Ingen annan hade tillgång till schemat utan det var hens privata.

      • Jag är lite tvärsom. Jag vill helst göra saker nu så är det avklarat. Där får jag tänka till så jag inte stressar min omgivning. För alla har ju inte det behovet…

  2. Ja, det (att vi är olika) är det knepiga men samtidigt det som gör att vi utvecklas tillsammans. Att känna sig själv gör det lättare att öppet lära känna andra utan att tycka att de är ”konstiga”. Okej-hagen i Petras bok gillar jag. Att försöka befinna mig i ömsesidig respekt ( jag är ok och du är ok) är en utmaning och en möjlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s