Hota, muta och befalla skapar mod, eller?

Alla vill vi att våra barn ska få nya upplevelser och tänja på sina gränser för att utvecklas. Men hur ska vi göra för att stödja dem i detta? Fungerar hota, muta och befalla eller får det motsatt effekt. Eller är det så att vi kan definiera mod på olika sätt.

Jag har för några år sedan besökt Busplaneten och sett den rutschkana som många barn har pratat om. Den som går ”rakt ner” innan den svänger framåt. Jag klättrade upp dit och tittade ner, jag valde att inte åka. Nu kan det ju bero på att jag har problem med min höft som jag absolut inte vill förvärra. Men jag kan nog konstatera att jag inte skulle ha åkt även om jag hade varit fräsch i min höft. Jag kan logiskt konstatera att de inte skulle ha den där om den var farlig men jag kände ändå inte för att åka. Är det för att jag saknar mod?

När jag klättrat ner stannar jag för att se några barn åka. En pappa står bredvid mig och försöker på alla sätt och vis få sin son att åka denna attraktion. Han börjar lite lätt med uppmuntran men ganska snart låter han verkligen mindre trevlig.

bildgodis-men åk då. (befallning)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-din syster åkte ju alldeles nyss. (jämförelse med annat syskon)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-men var inte så feg. (bedömning av hans person)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-du kan få godis när du kommer ner. (mutor)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-åk nu annars går jag. (hot om att bli övergiven)

Pojken skakade på huvudet och sa: Jag vill inte.

-om du inte åker så åker vi hem.

Till slut gick jag fram till pappan och sa:

-Gud vad du måste vara stolt som pappa.

Han tittade lite  konstigt och frågande på mig så jag sa:

-Tänk att din son är så modig att han till och med står emot alla dina försök att få honom att åka. Om han är så modig så att han inte gör som hans pappa säger kanske han är modig nog att säga NEJ till hembränt sprit när han blir tonåring.

Många har undrat vad pappan gjorde sedan och det förtäljer inte denna historia. Jag minns helt enkelt inte.

Det jag minns är hur modig jag tyckte den lille killen var. Att stå emot trycket från sin största förebild är stort. Han visade modet att följa sitt hjärta.

För vems skull ska barn upptäcka tjusningen av att åka attraktioner. Själv fick vi vårt uppvaknande i England 2000. Det var en rutschkana som gick som en spiral utanför en fyr på en pir i Brighton. Emelie som då var sex år ville inte åka men jag ville verkligen att hon skulle få uppleva den fantastiska attraktionen. Jag använde mig inte av feg eller jämförelser men väl av mutan att få godis när hon hade åkt. Att få godis utan att det var lördag lockade och hon bestämde sig för att prova denna rutschkana. Jag åkte ner före och stod där nere för att ta emot en lycklig Emelie som garanterat skulle älska denna upplevelse. Så snart hon närmade sig slutet ropade hon: Får jag godiset nu. Jag som trodde att hon skulle älska denna åktur men istället åkte hon hela vägen och tänkte på godiset. Hon var helt ointresserad av att åka denna igen och jag har aldrig mer försökt att muta henne med godis. Emelie har efter denna händelse modigt stått upp mot auktoriteter vid flera tillfällen. Emelie är en fantastisk läromästare!

För mig har det blivit uppenbart att mod går att definiera på så många olika sätt. Visst är det modigt att prova en ny åkattraktion men det är också mod att våga följa sitt eget hjärta och säga nej även när en auktoritet säger ÅK. Jag har även tidigare skrivit om att ”jag vill inte, är också ett NEJ

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s