Barn och begravning

När jag tänker på barn och begravning hamnar jag tillbaka i mig själv som barn. Den där gången när Edla skulle begravas. En släkting som jag var lite rädd för. Min mormor och morfar bodde högt upp på ett berg och när jag skulle gå ner till byn passerade jag Edlas hus. Hon hade någon gång skrikit åt oss barn så jag var lite rädd för henne. När hon dog var jag ledsen och jag kunde se att många omkring mig var ledsna. En person som alltid funnits där fanns inte där längre. När de vuxna skulle åka på begravningen ville jag följa med. Jag ville höra ihop med de som uttryckte samma känsla, sorg, som jag. Jag tyckte att jag var stor nog men det tyckte inte de vuxna. Jag föreställde mig begravningen som väldigt farlig eftersom de vuxna försökte ”skydda” mig ifrån den samtidigt kände jag en sorg över att inte få vara med i gemenskapen. Jag kände sorg över att inte få vara delaktig i möjligheten att säga Farväl.

Jag tror det var vanligt att barn inte deltog i begravningar så det var inget konstigt med att jag inte fick men jag minns ändå hur ledsen jag var att jag inte fick delta.

ljusNär min morfar efter en hjärtoperation aldrig vaknade upp igen utan hamnade i koma minns jag att jag ville att mina barn skulle få se honom både när han låg i koma men också när han hade dött. Han dog sent på kvällen och jag rådfrågade en doktor Isberg hur han tycket vi skulle göra med barnen. Hans råd var att hämta dem och låta dem vara delaktiga. Han sa att barnens fantasi oftast är mycket värre än verkligheten. Jag åkte hem och hämtade dem så att de fick känna på en relativ varm gammelmorfar och säga farväl.

När det var dags för begravning var det självklart att de skulle få följa med. Jag hade sedan dödsfallet lagt fram kritor och pennor på bordet i vardagsrummet för att de skulle kunna få måla om de ville. De hade målat ett rött täcke som skulle värma morfar. De målade också en bild på skog eftersom morfar älskade att gå i skogen men framförallt hade de målat en bild på mormor så att han skulle hitta henne i himlen.

Begravning med barn blev en positiv upplevelse och jag tror att barnen uppskattade att de fick vara en del i gemenskapen. Att de fick se att även vuxna kan vara ledsna och sörja öppet. Att de fick möjlighet att dela den sorgen. När min pappa gick bort i december 2005 var det självklart för mig att barnen skulle få träffa honom när han precis dött men också se honom i kistan och lägga i sina teckningar och julklappar. Vi fick möjlighet att komma och se kistan och pappa innan själva begravning. Det blev en lugn stund för oss och barnen som gjorde att själva akten sedan inte blev deras första möte med miljön, kistan och så vidare. Då kan också den som ska hålla i begravningen berätta hur allt kommer att gå till och svara på eventuella frågor.

Om det är någon som stod barnen och föräldrarna väldigt nära som ska begravas kan det vara bra att ha någon extra vuxen förutom föräldrarna som finns på plats och kan stödja i det fall det behövs. Det tror jag skapar trygghet både för barnen men också för föräldrarna. Det kan vara starka känsloyttringar som barnet kanske inte är van med och där det är extra viktigt med ett tryggt stöd.

Barn precis som vuxna vill bli sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar.

När jag idag den 24 februari 2017 läser inlägget har jag valt att ändra ”somnar in” till ”dog”.

Det finns ett bra inlägg från Randiga huset om barn och sorg som du kan läsa här.

Advertisements

4 thoughts on “Barn och begravning

  1. Vad fint skrivet!
    Jag tror personligen att man inte ska vara rädd för att låta barnen delta i sorg också. Jag tror det är viktigt för en bra och trygg värdegrund hos våra barn att vi inte stänger dem ute. Vi låter dem ta del av vår glädje, så varför inte låta dem ta del av sorgen också, det är ju en del av livet.
    Som sagt bra och fint skrivet!

    • Jag tror det är viktigt att se och visa hela människan inklusive alla känslor. Att tillsammans dela både glädje och sorg. Det berikar alla inblandande. Tack för fina kommentarer.

  2. Jättefint. Jag funderar dock över åldern på barnet. Om de är under tre så kanske de är för Små för att förstå och en begravning gör varken till eller från. Vår dotter blir tre i april och jag funderar över om hon ska följa med på sin farfars begravning.

    • Hej!
      Trevligt att du gillade inlägget. Vår dotter var tre år när hennes morfar dog. Hon var med på begravningen och jag frågade henne nu på morgonen om hon minns något från den. Om det hon minns var positivt eller negativt. Hon svarade att hon minns och att det var positivt. Jag tänker att precis som med allt så är det individuellt hur man upplever och minns situationer. Det är också individuellt hur vi som vuxna hanterar och upplever olika situationer. Det finns alltså inget enkelt svar. Men om det vore jag som hade en snart tre åring och hennes farfar hade dött hade jag funderat på några saker innan jag fattade mitt beslut. Har farfar varit en viktig person för mitt barn? Om jag svarade ja på det så skulle det betyda att då är det viktigt att hon också får vara med när han begravs. Om personen inte är en viktig person kan det ändå vara så att barnet vill följa med och då skulle jag också låta barnet följa med. Men sedan kommer den allra viktigaste frågan: Finns det någon vuxen som kan ta hand om mitt barn på ett bra sätt på begravningen? Om det finns det så skulle jag ta med mitt barn på begravningen. Barn kan hantera att vuxna är ledsna men jag tror att det är viktigt att de känner att det finns människor som tar hand om dem när det är många vuxna som är ledsna. Att de känner att de är trygga och att någon ser, hör, bekräftar, respekterar och tar dem på allvar även i denna situation. Nu har jag berättat hur jag skulle gjort vilket inte innebär att du behöver göra samma val. Känn efter vad som blir bäst för dig och din familj. Följ ditt hjärta, helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s