Johan Hakelius har nog mer rätt än vad han trodde.

Jag beundrar Lars H Gustafsson som engagerar sig i föräldraskap, senast i detta logginlägg som kom till tack vare Johan Hakelius krönika.

Jag undrar verkligen hur Hakelius kan jämför andelen aktiva i politiska partier (ca 4 % av befolkningen) med föräldrar som väljer att utöva makt på sina barn eller att inte tro sina barn om att de har förmågan att klara sig själv. Hakelius skriver:

Tänk om det är samma sak med föräldraskapet. Tänk om de engagerade och aktiva curling-, tiger- eller skamvråföräldrarna är ungefär 34 procent. Övriga lallar på utan karta eller destination. Lagar efter läge.­­Improviserar och slinker runt.

Han skriver vidare om oss som inte väljer tiger-, curling- eller skamvråföräldraskap:

Men tänk sedan att en del av de där 96 procenten, kanske en rätt stor del, inte bara saknar karta, utan också ­engagemang.Inte på så sätt att de ­inte tycker om sina barn och struntar i att gulla med dem. Men de är inte engagerade i att uppfostra barnen.Inga tråkiga beslut eller trista ­ramar. Ingen idé. Det är för jobbigt. Ungarna får hållas bäst de vill.

Jag tycker synd om Hakelius som inte får möjlighet att träffa alla aktiva och engagerade föräldrar som jag får äran att träffa som gruppledare inom Aktivt Föräldraskap. Föräldrar som vill förstå varför barn och vuxna beter sig som de gör. Föräldrar som vill förstå vilka behov barnet och föräldern försöker tillfredsställa. Föräldrar som vill bygga långsiktiga relationer med sina barn och sina partners och som förstår betydelsen av anknytning. Föräldrar som vill att barnen ska välja att samarbeta och inte tvingas till samarbete genom hot, mutor och belöningar. Föräldrar som vill att barnen ska växa – inte lyda.

Hakelius skriver:

När vi ser dem tror vi i stället att de är aktiva föräldrar som valt ideologin ”ovillkorlig kärlek”. Men de är bara lata skitföräldrar.

Lata skitföräldrar? Än en gång tycker jag verkligen synd om en man som inte fått möjlighet att uppleva det underbara med ”ovillkorlig kärlek”. Den kärlek önskar jag verkligen alla, både föräldrar och barn.

Jag känner helt plötsligt att jag kan hålla med Hakelius. Han har nog lite rätt när han jämför politiker med skamvrå- och tigerföräldraskap. När jag tänker på hur vår skolminister vill införa hårdare tag för att förbättra våra barns resultat i skolan. Han vill använda sig av hot och straff. Tvinga barn att lära sig när den bästa inlärningen sker när vi känner lust. När vi har lust då lär vi oss hur mycket som helst. Läs gärna Sanna Nova Emilias bok ”Att lära med hjärtat – När kunskap och värde blir ett”

När det gäller kopplingen till Curlingföräldraskap kan jag se likheter med hur politiker vill bestämma hur vi ska leva våra liv. När de tar i från oss vår tro på att vi har förmågan att klara mycket själva. Jag tänker på att det numera är mer självklart att förskolan ska ta hand om våra barn än att vi ska göra det själva. Jag möter ständigt föräldrar som av sin omgivning får höra att barnen måste gå på förskolan så att de inte missar något. Fortfarande är det endast en begränsad mängd kommuner som erbjuder föräldrar möjligheten att vara hemma med sina barn de första tre åren.

Jag tycker för övrigt det är sorgligt att kommuner fortsätter erbjuda föräldrar föräldrastödsprogram med quickfixlösningar så som fyrkantiga belöningssystem, borttagande av förmåner och ignorering. Lika tragiskt är det att BVC:sköterskor får föräldrar att tro att de inte får trygga barn om de inte tränar barnen att somna själva (sömnmetoder där barn får skrika sig till sömns).

Föräldrar har lärt sig att lita på människor med auktoritet så trots engagemang och välvilja följer de dessa råd. Jag hoppas att nästa generation lär sig att lyssna på sina hjärtat och ifrågasätter en auktoritet oavsett vilken titel personen må ha. Jag tänker på tyska soldater och hur de försvarade att de mördade så många människor. De sa inte: För att jag var rädd att själv bli mördad. De svarade: Jag lydde bara order. Jag väljer ”växa – inte lyda”.

Jag vill avsluta med att berätta vad som förmedlas i en folder om sömn från BVC. Det största hindret för att få barn att lära sig att somna själva är föräldrainstinkten och att vi därför måste träna oss i att ignorera den. Jag tror att föräldrainstinkten finns där av en anledning, den ska hjälpa oss att göra det som är bäst för både barnet och mig som förälder.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s