Vad händer i mig vid trots?

Jag är tacksam över att Petra inspirerar mig att skriva blogginlägg. Nu senast är det detta inlägg som satt fart på mig. Där skriver Petra så inspirerande om vad trots är och fem tips till dig som har trotsiga barn.

Vad är trots? (Läs gärna Petras beskrivning, sedan fyller jag på lite nedan) Vad väcker det hos dig?

Jag brukar uppmuntra föräldrar att ställa sig mitt emot varandra. Sätta upp sina händer mot den andras händer. Bestämma vem som är 1 och vem som är 2. 1:an pressar på lite och väntar in en reaktion från 2:an. I 99 % av fallen brukar 2:an hålla emot. 1:an får nu pressa lite mer och då brukar 2:an ta spjärn med ena foten (dvs sätta bak en fot för att orka hålla emot). Sedan får de slappna av och jag brukar säga: Nu har ni upplevt mitt första möte med trots.

Trots är ett ord som väcker många känslor i oss, jag tror det är delvis vad ordet betyder för oss men jag tror också det handlar om vilka behov vi inte får tillfredsställda när våra barn är ”trotsiga”

Jag börjar med ordets betydelse. När barnet kommer in i en period av ”jag vill inte”, ”jag vill” och ”kan själv” är det så lätt att vi hamnar i kamp. Precis på samma sätt som vi säger: ”Det gäller att välja våra strider” utgår vi ifrån att det handlar om en kamp även om det faktiskt inte är det. Det här är vad ”trots” var för mig när jag först mötte detta ”fenomen”.

Nu till vilka behov jag inte får tillfredsställda när mitt barn ”trotsar”. Vad händer i mig som förälder när barnet uttrycker sina tankar, känslor, behov och önskningar?

Jag minns en enorm frustration över att inte kunna bestämma på samma sätt som tidigare. Allt var så mycket enklare när jag bestämde. Mitt behov av att känna mig betydelsefull fick sig också en törn precis som mitt behov av förtroende. Att mitt barn kunde lita på att jag hade svaren. Tidigare var allt så självklart och det fanns en ordning som jag gillade. Jag kände också att mitt behov av att bli lyssnad och respekt inte blev tillfredsställt som tidigare. Ja, jag vet att det kan låta lite egoistiskt men det är ju så skönt när allt blir precis som jag vill. När alla dessa behov inte blir tillfredsställda väcktes dessa känslor hos mig: arg, besviken, upprörd, sur, orolig, ilsken, irriterad och ledsen. För andra kan det vara andra behov och känslor. ( Tillägg 151027: Det är viktigt att våga lyssna på våra känslor och sätt ord på dem. Kanske är det känslor som vi lärt att oss att hålla inne men nu får vi en ny chans att förmedla dem på ett respektfullt sätt. Det är också viktigt att koppla dessa känslor till våra behov för då kan vi hitta strategier som kan tillgodose behovet på andra sätt.)

Jag är otroligt tacksam över att jag fick ”Ditt kompetenta barn” av min svärmor i rätt tid (1995). Den fick mig att se på ordet trots på ett nytt sätt. Att det handlade om ”självständighetsprocess”. En ny värld öppnade sig. Nu kunde jag på ett mer positivt sätt möta mina barns ”trots”. När Jesper Juul skrev att om jag mötte självständighetsprocessen på ett konstruktivt sätt kunde jag få en mer harmonisk tonårstid blev det som en utmaning för mig själv. Tänk att få vara tonårsförälder utan tonårsrevolt.

Vad är då självständighetsprocess? Barnet växer och försöker lära känna sig själv och sin omgivning. Det här är jag, vem är du? (En till läsvärd bok av Jesper Juul, jag vill poängtera att jag inte håller med om allt han skriver). Det är barnets väg att sakta men säkert bli självständiga. Att vara en unik person som klarar sig alldeles utmärkt utan en förälder.

När jag ser på mitt barn med tanken om ”självständighetsprocess” väcks en större nyfikenhet hos mig. Jag blir nyfiken på hur mitt barn tänker och känner. Vad mitt barn har för behov och önskningar. Jag får möjlighet att lära känna mitt barns unika ”jag”. Efter att ha fått följa fem barns självständighetsprocess kan jag lugnt säga att de har gjort mig till en bättre ”jag”. De är så fantastiskt olika varandra och varje barn har gett mig flera gåvor. När jag nu pratar om ”gåvor” menar jag ovärderliga lärdomar om både dem men också om mig själv.

Fortfarande kan ”självständighetsprocessen” väcka känslor hos mig som inte är så trevliga, då vet jag att det finns ytterligare lärdomar att lära mig. Vilket behov är det nu jag inte får tillfredsställt? Men framförallt vilket behov är det barnet försöker få tillfredsställt? Det är det verkligt intressanta detektivjobbet.

Advertisements

3 thoughts on “Vad händer i mig vid trots?

  1. Ni undrar säkert vilka behov som blir tillfredsställda hos mig och vilka känslor jag känner när jag möter mina barn i självständighetsprocessen. De ska jag skriva om i nästa inlägg.

    • Det finns en hel del som jag inte håller med Jesper Juul om. Framförallt upplever jag honom som en stark auktoritet och därför reagerar jag när han ger råd som kan tolkas som ”lag”.

      Blandannat läste jag nyligen hur han rekommenderade ett par att utföra femminutersmetoden på en niomånaders (eller åtta) baby. Jag blev chockad dels därför jag inte trodde att han stödde femminutersmetoden men också för att han rekommenderar det till ett barn som befinner sig i värsta separationsperioden. Den period när de har svårast att separera från sina viktigaste personer.

      Ett annat exempel är när han rekommenderar att om vi som föräldrar inte står ut med att syskon bråkar kan vi skrika SLUT så att fönstren skakar. Så länge vi gör det autentiskt. http://www.family-lab.se/laat_barnen_losa_problemen_sjalva.asp

      Den sak som jag minns var irriterande att läsa var när han i ”Ditt kompetenta barn” beskriver en situation med ett barn som vill ha glass. Där han till slut rekommenderar att man ska lämna barnet. Han skriver något om att barnet känner sig övergivet och det är precis de det ska känna. Jag tycker inte det är synd att överge barn oavsett vad det beror på.

      Jesper är noga med att prata om att vi föräldrar ska vara autentiska och säga Jag vill …, jag vill inte …, jag tycker … osv. Vilket jag tycker är bra men jag tänker att det också finns föräldrar som i väldigt hög grad redan är väldigt duktiga på att berätta vad de vill och kanske behöver intressera sig mer i vad barnet vill. (Han förmedlar så klart även det men jag kan tycka att det blir lite enkelt att säga att bara vi vuxna är tydliga med vad vi vill så ordnar sig allt. För att barnet ska tycka att det jag vill har betydelse för dem behöver de känna genuin kärlek och att jag intresserar mig för vad de vill.)

      Nu var det ett tag sedan jag läste ”Ditt kompetenta barn”, kanske skull jag läsa den annorlunda idag.

      Jag gillar mycket av de han skriver och kommer alltid att vara tacksam över att han skrev ”Ditt kompetenta barn” som hjälpte mig att starta förändringen av mitt föräldraskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s